Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Kock: Om a-omljudet.
med ursprungligt u hava k o rt rotstavelse. Så har man i dat. pl.
sunum men i nom. sg. son (trots äldre sunun) med o infört från
gen. I ordet sunum har alltså den tendensen gjort sig gällande
att i ord med kort rotstavelse om möjligt låta rotens vokal vara
identisk med ändeisens: när man, så att säga, hade valfrihet mel-
lan formerna sunum och sonum, så valde man den förra för att
erhålla samma vokal i roten som i ändeisen. Härmed bör sam-
manställas, att Östgöta-lagen låtit det genom M-omljud av a upp-
komna o i houup övergå till u genom påvärkan av ändeisens u
(alltså huuup) men dat. hofpe (se Kock: Studier 11,478), och för-
hållandet i Östgöta-lagen kan jämföras med den bekanta s. k. till-
jämningen (likdaningen av rotens med ändeisens vokal) i ord med
k o rt rotstavelse i många moderna bygdemål: lava av leva i}iva)t
lasa av .lesa ’läsa’ etc.
Under dessa förhållanden kan man fråga sig, huruvida i Öst-
göta-lagens sunum etc. en assimilation av rotens med ändeisens
vokal försiggått, så att utveckligen varit sunum :> sonum (genom
inträngande av den a-omljudda vokalen från andra kasus) > sunum
(genom assimilation). Enligt min åsikt bör frågan besvaras ne-
kande, eftersom mellanformerna sonum etc. icke torde kunna på-
visas såsom ensamt rådande under någon äldre period av fornöst-
götskan. Det är därför enklast och riktigast att antaga, det su-
num etc. alltjämt bibehållit rotens tf-ljud, ehuru den omständig-
heten, att orden hade kort rotstavelse och i andra stavelsen ett u,
bidrog till att bevara detta rotens M-ljud, så att det icke genom
analogi-invärkan ersattes av det i andra kasus brukliga o. A tt
den gamla växlingen någon gång kvarlevat utan nyssnämnda stöd
visa väl emellertid lof, olovandis, trolova : dat. luui; koma:kumin.
H är framhåller jag alltså uttryckligen, att den av mig
iakttagna regelbunda växlingen kona : kunu, son : sunum be-
ror icke b lo tt på a-omljudsförhållandena, utan att äv en en
a n n a n faktor spelat med, nämligen att orden hade k o rt
rotstavelse, och att alltjämt u fan n s k v a r i ändeisen.
Redan året därefter (1889) framställde jag en lik a rta d
u p p fa ttn in g av den fsv. växlingen koma : pres. konj. kumi,
part, kumin. Sedan Per Åström i Sv. landsmålen Y l nr. 6
s. 41 uttalat den åsikten, att i Degerforsmålet part. skotin
etc. blivit till skuti[n] etc. och ställt detta i samband med
ordens kortstavighet och ultimas «-ljud, yttrar jag i Arkiv
nf. II (1889— 1890) s. 14:
”Åström anser emellertid, att i Degerforsmålet den omstän-
digheten, att ultima innehöll «-ljud (ej t. ex. o-ljud) p o s itiv t bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
