Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Palmer: \ 7äxl. -it : -et i ä. nsv.
nysvensk tid var en dialektisk företeelse. Mera allmänt och
i oregelbunden växling med -it förekommer den nämligen
endast i skrifter, vilkas språk kan anses hava rönt inflytande
från sådana dialekter, i vilka ändeisen i sup. och part. neutr.
är -et eller -e. Uteslutande -it i dessa former användes där-
emot under början av perioden endast av författare, vilkas
talspråk bildats under inflytande av dialekter med supinalt
Under slutet av perioden blir denna ändelse den vanliga i
det litterära skriftspråket och användes i denna stilart även
av personer, i vilkas talspråk ändeisen i sup. och part. neutr.
varit -et eller -e. Yilka dialekter kunna då anses hava övat
inflytande på de skrifter, i vilka växlingen -it : -et regleras
av vokalbalans? Att detta varit fallet med dialekterna i
Närke och Ångermanland göres troligt därav, att av förfat-
tarna till dessa skrifter trenne härstamma från Närke (Öre-
bro) och en från Ångermanland. Yokalisationen mykyt i den
del av Peder Swarts Åhrapredikning, i vilken vokalbalans
för -it : -et iakttages, tyder ock på inflytande från norrländ-
ska eller uppländska mål.
Om man med utgångspunkt från de moderna svenska
bygdemålen söker bestämma de dialektområden, inom vilka
på 1500-talet vokalbalans för -it : -et verkat, torde resultatet
väsentligen bliva detsamma. Förutsättningen för denna sena
vokalbalans är tydligen, att förbindelsen kort vokal + kort
konsonant i huvudtonig stavelse levat kvar i jämförelsevis
sen tid. Enligt Kock förlängdes redan på 1400-talet de korta
rotstavelserna i tvåstaviga ord. I samband därmed övergick
i Göta-målen förmodligen levisbetonat i till e även efter ur-
sprungligen kort rotstavelse, varför ändeisen i sup. och part.
neutr. på 1500-talet troligen varit -et (jfr. frekvensen av-et
i den del av Peder Swarts Åhrapredikning, som skrivits med
stilen A). Förlängningen av fornsvenskans korta rotstavelser
torde dock ej hava försiggått samtidigt i Götaland och i
Svealand. 1 ett stort dialektområde i Uppland och Yästman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
