Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv.
bergslagsmålet har dock delvis -i) samt inom ett dialektom-
råde i Norrland, omfattande delar av Hälsingland, Medelpad
och Ångermanland samt södra delen av Västerbotten. Även
i några socknar i mellersta Roslagen visa uppteckningarna
e (He8selman, Sveamålen sid. 30 not 2).
Endast i ett fåtal skrifter användes dock nästan uteslu-
tande ändeisen -et. Så är dock förhållandet i den del av
Peder Swarts Ährapredikning, som nedskrivits med stilen A
(se ovan sid. 18). I "förordet till den upplaga av samma
skrift, som år 1620 utgivits av Phrygius (född i Kalmar)
förekomma, om man bortser från warit (7 ggr.), endast 9
former med -it. Formerna med -et äro däremot ytterst van-
liga (omkr. 70). — I handskriften E (från omkr. 1733) av
Celsius’ tragedi Orfeus och Eurydice (utg. av Noderman, Lund
1901) träffas endast sup. farit (sid. 76 och 78) med -it, medan
-et förekommer 12 gånger. A-texten av samma skrift har
däremot nästan uteslutande -it (31 6 -et, därav 5 ggr. i
versslut; mykket (2 ggr.) medräknas ej). — I Salbergs före-
tal till Grammatica svetica (utg. av Aksel Andersson) an-
vändes uteslutande -et som ändelse i sup. och part. neutr.
(formen myckit förekommer dock en gång). Aksel Anders-
sons förmodan, att Salberg var född i Västmanland, är där-
för säkerligen oriktig.
I de flesta skrifter, som tillhöra denna grupp, äro dock
formerna med -it talrikare, beroende dels på skriftspråkets
konservatism, dels på inflytande från skrifter, som tillhöra
första eller andra gruppen, dels kanske ock på den omstän-
digheten, att de resp. författarnas talspråk rönt inflytande från
dialekter, som bevarat ändeisen -i i sup. och part. neutr.
Oregelbunden växling mellan -it och -et förekommer i arbe-
ten av Johannes Messenius (född i västra delen av Östergöt-
land och uppfostrad i Vadstena). I Bisa, Signill och Blanka
Märeta (utg. av Schlick) finnas, om man undantager warit,
som alltid har -«Y
, samt former, i vilka rimmet fordrat denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
