- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjätte Bandet. Ny följd. Tjugoandra Bandet. 1910 /
6

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 Kock: Vokalbalans i ä. nsv.
uttal med -et (kommet, förnummet) visar däremot, att balans-
lagen för -it : -et genomförts först e fte r den tid, då rotsta-
velsen förlängts i kom(m)it, fornum(m)it1).
Under dessa förhållanden har man säkerligen att fatta
balansen -it:-et i 1500-talets närkiska på följande sätt. Lik-
som i de flästa andra svenska bygder har man även i (åt-
minstone vissa trakter av) Närike under medeltiden havt
ofullständig vokalbalans för i : e (gudhi : huse, men -it såväl
i funnit som i giffuit). Sedan emellertid under början av
1400-talet m hade förlängts i koma, fornima etc., tillämpades
i dialekten ljudlagen vi kvarstår framför t i sluten stavelse
med stark levis, men övergår till e vid svagare akcent”.
Därför kvarstod ultimas i i giffuit, warit etc., men blev till
e i funnit > funnet, kommit > kommet etc. Då denna sent
värkande vokalbalans gör sig gällande blott i ändeisen -it
(: -et), och ej i ändelserna -ir (: -er), -in (: -en) etc., så sam-
manhänger detta med det bekanta förhållandet, att i i in-
fortisstavelser över huvud längre kvarstår omedelbart före
-t (och -s) än omedelbart före -r och -n (jmf. s. 2).
Att dömma av den av Laurentius Petri författade ”Om
kyrkio stadgar och ceremonier”, som av hans svärson Abra-
hamus Andrem Angermannus utgivits i W ittenberg 1587,
överensstämde — såsom helt naturligt är — de båda brö-
derna ’ Petris språk väsentligen vid användningen av böj-
ningsformen -it:-et.
För granskning av denna fråga har jag i sistnämnda
skrift genomgått från och med ”Förspråk” med överskriften
”Til then Christeliga läsaren” t. o. m. bladet 54.
Även här tillämpas i huvudsak balanslagen på -it : -et,
*) Användningen av -et i kommet, förnummet i motsats till -i i budhit
etc. bekräftar å andra sidan, att den korta rotstavelsen förlängdes tid igare
i kom{m)it, fomum(m)it (dvs. vid ljudförbindelsen kort rotvokal -f- m) än
annars; jmf. Fsv. ljudl. anf. st.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1910/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free