Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Anmälan. 205
Var, varig vätska’. Om våg i svenska och norska vattendragsnamn
se SjÖn. under Vångaren.
Ätran (X, 268). Om härledningen se redan Rygh No. fjordn.,
NG. 2: 315 samt rec. Sjön. under Ettem.
Fsv. Lyniendi (X, 270). Den anförda härledningen finnes redan
i mina Sjön. s. 354. Sjön identifieras af Schlyter med Hornberga-
sjön; se auf. st., där jag dock påpekar, att det formellt sedt ligger
närmare till hands att sammanställa Lyniendi o. Lonern.
Tidan (X, 274) härledes ur fsv. adj. tidher, isl. tidr ’som är
på färde, vanlig, snabb’ i denna ordets senare betydelse. Men
denna är ju af mycket sekundär natur och har i alla händelser säker-
ligen icke varit utvecklad vid den tid, då älfnamnet uppstod. I
fisl. märker man, att döma af Fr.2, intet däraf, och ehuru i Sdw.
under tidher en betydelse (af adv. tit), ’snabbt’ upptages, visa
exemplen, att denna står mycket nära den likaledes anförda syno-
nymen ’i täta repriser’. Alldeles detsamma synes gälla om de fall,
där ordet i sv. och no. dialekter närmar sig betydelsen ’snabb’:
t. ex. no. slaa tidt, ’slaae med hurtige, tæt paa hinanden følgende
Slag’ Aas.; sv. kvarnstenen går titt omkring Vg. Rz o. s. v. Det
är här alls ej fråga om det slags snabbhet, som kan tänkas ut-
märka en älf. Under sådana omständigheter måste den framställda
härledningen betraktas som förfelad, så mycket mer som icke hel-
ler det ponerade grundordets etymologi tillåter antagandet af att
det i förhistorisk tid kunnat uppträda i någon likartad betydelse.
— Namnet bör för öfrigt sammanhållas med t. ex. fsv. sjönamnet
Tipir, som bl. a. uppträder i Yg. och i Ög., där det döljer sig i
sockennamnet Tidhisrum, nu Tirserum; se recens. Sjönamn s. 617.
Ett älfnamn Tida har också funnits i Norge, se Rygh Elven. s. 337.
I Sjön. s. 618 har jag framställt den förmodan, att detta säker-
ligen mycket gamla vattendragsnamn är en fo-bildning af ieur. di
’skina’, som med r-afledning synes uppträda i isl. tirr ’ära’.
Vi afsluta vår granskning med att uttala de bästa välgångs-
önskningar till en lyckosam fortsättning af kommitténs mycket
viktiga och oerhördt mödosamma arbete — önskningar, i hvilka
icke minst denna tidskrifts läsare säkerligen af hjärtat instämma.
Göteborg 7. 2. 1907 (o. 27. 2. 1908 *)).
Tillägg.
Till denna recension fogar jag härmed några anmärkningar
rörande den etym ologisk a afdelningen af den nyss utkomna 13:de
delen af arbetet, Yättle härad. De utgöra blott en liten axplock-
ning af hvad jag där funnit mera anmärkningsvärdt.
S. 131 behandlas sjönamnet Sävelången. Detta anses ”tro-
ligen" innehålla fsv. gen. sing. seeva(r) af sœ(r) ’sjö’ och en sub-
*) Jfr noten s. 193,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
