Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Kock: Till Ark. nf. XX, 197 f. 304
trakter av Uppland, där ð i allmänhet kvarstår såsom d. Men
även i 1600- och 1700-talens literatur möter man ej sällan former
utan ð (d[h~\) av åtskilliga ord; jag anför exempelvis blott sijentygh
’sidentyg* Janua linguarum 1640, Ha Trida’ Lucidor Yv 2 s. 2,
gniare ’gnidare’ Gaslander (Sv. landsm. Bih. I s. 254), Dalins
Argus, tiender ganska vanligt för tid(h)ender och ännu t. ex. i
Sahl-stedts ordbok, lyas ’lauschen’ jämte lyda i Linds ordbok, hag-roa
’gärdselstång’ jämte hag-roda ib. Formen tiur utan dh är således
ingalunda överraskande; särskilt kan nämnas, att liksom
upplänningen Schroderus (i Janua linguarum) använder sijentygh utan dA,
upplänningen Kolmodin har tiur utan dh.
Nu hava som bekant tvåstaviga ord med ursprungligen kort
rotstavelse i vissa avlägsna nno. och nsv. bygdemål i stor
utsträckning låtit fortis övergå till ultima. Men dessutom hava
ursprungligen kortstaviga ord med vissa avledningsändelser
också i andra bygdemål fått fortis på ultima, naturligtvis genom
förstärkning av den i fornspråket på ultima hvilande starka levis.
Så motsvaras t. ex. fsv. vcepur, apuld av vädur och abúll
’äpple-träd* i Skåne, och akcentueringen vädur användes i svenskan
omkring år 1700; fsv. Uverne motsvaras av leväirne i Bohuslän (Kock
Anschw. acc. s. 227). Särskilt bör förhållandet i det centralt
belägna Uppland framhållas. I Skuttunge-målet i Uppland motsvaras
enligt Grip i Sv. lm. XVIII nr 6 s. 19 de kortstaviga isl. bitull,
mpsurr, tnepal fsv. mipal- av betúl ’tuggjärnet i betsel’, masúr
och meddl n. ’rem som förenar hästar som gå par’, alla med
fortis på ultima; akcentueringen betúl användes även i Älvkarleby
och i Häverö. På alldeles samma sätt har fortis övergått till
ultima i det kortstaviga pi[d]urr > tiur. överflyttningen av fortis
till ultima i tiur var t. o. m. så mycket lättare, som de två
vokalerna sammanstötte; jmf. härmed att samnord. f i’andi redan under
förra hälften av 1000-talet blivit till isl. fiåndi med fortis på ö,
att fsv. har ficknde, nsv. bygdemål (t. ex. i Uppland och Bohuslän)
fiä’nde (Bugge i Beitr. XV, 394 ff., Kock Anschw. acc. s. 105), och
dessutom de bekanta utvecklingarna isl. tHu > triú, séa > siú etc.
Efter akcentomflyttningen blev tiúr naturligtvis enstavigt liksom isl.
trjú, sjå etc.
Axel Kook.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
