Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Sam Jansson: Anmälan. 210
utan att eljes visa några norska drag. Norsk är emellertid
axformen och många dess bokstavsformer forlikas icke garna med så
tidig datering, varför jag tror, att norskt inflytande måste
tillgripas för att förklara upprätthållandet av skillnaden mellan <B och 0,
och sedan finns intet hinder att sätta den till 1200-talets slut, dit
förkortningar, det ymniga braket av punkten som tecken for
dubbelkonsonant och även former som feingit tyckas mig peka. Cod.
Resenianus, Gudmundarsaga biskups, AM 399 4:to, sättes till
1800-talets början i st. f. o. 1300, emedan den är skriven med samma
hand som AM 346 fol. (och AM 122 a fol.), vilken Jón Sigurdsson
satt till denna tid. Sagan innehåller till yttermera visso en vers
av Þormódr Olafsson, sannolikt identisk med en person, som
namnes ti annalerna år 1338. Egendomligt för hskr. är tecknet é (e
med hake upptill). Jfr Noreen, Altschw. Gr. s. 36. Codex
Rant-zovianus, Äldre Gulatingslagen, Cod. don. var. 137 föres på grund
av likheten med Fagrskinna något tillbaka, 1200-talets senare halft
i st. f. o. 1300, vartill väl ock bidrager passivformerna på -se.
Långt framom 1300 får den nog icke föras, ty a står på
övergången till 1300-talsformen i t. ex. N:o 43; passivet kan lätt
föÄla-ras av äldre original. Sverris Saga, AM 327 4:to flyttas från sin
plats bland de norska proven, emedan, även om den är skriven i
Norge, skrivaren i varje fall är Isländing. Som enda bevis härför
anföres den ofta förekommande sammanblandningen af œ ock 0. —
Formen tolþu talar ock för detta. Emellertid har provet norska
œ-formen, och i Fornmannasögur VIII antagas isländsk förlaga
»och norsk skrivare. Förmodligen f& vi i den nya utgåvan av
Sverressagan en ingående undersökning av frågan.
Första handen i Reykjaholts máldagi anser Kålund icke
bunden till biskup Torlaks "kamptid" 1179—1193, emedan han aldrig
genomförde sina planer i Borgar fjord. Måldagen kan ha uppsatte
långt förut, ty redan 1123 anbefalldes upprättandet av sådana, och
gåvorna till kyrkan äro icke flere, än att de väl kunna ha’ hört
till denna tidigare än 1185. Åtskilliga beriktiganden till äldre
läsning lämnas: r. 15 står fvr, r. 21 har Kålund och F. Jönsson
oberoende av varandra kommit till läsningen: anaf oc (dipl.
avtrycket har [fe?]). På baksidan spalt 2 rad 2 läses Þórariu
vand-raÜs, varigenom fås ett passande namn. Det är skuggor och veck
i pergamentet, vilket, såsom fototypien visar, är betydligt värre
medfaret, än samfundets utgåva ger anledning att tro, som hava
framkallat tidigare felläsningar.
Inledningen avslutas med en förteckning på de meddelade
fototypierna — handskriftens innehåll och datering, men ej
bibliotekssignum — och sist en rent kronologisk uppställning av hskr.,
för vilken de nyss refererade dateringarna ligga till grund.
Till de diplomatariska avtrycken tar jag mig friheten
anmärka följande, dels tryckfel och förbiseenden, dels läsningar, som
förmodligen stämma med handskriften, men som på grund av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
