Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Sam Jansson: Anmälan.
205
lingen f& forenklas till g, g; diftongen au skrifves cu. —
Förhållandet mellan formerna co, co, p, ø, ö m. fl. är kvistigt att
utreda (se Hægstad, Vestnorske maaltøre s. 23). Så mycket torde
dock kunna sägas, att p ej nödvändigtvis förutsätter oo, att $ är
korsform av p och ö, att é med s-formigt snedstreck kan komma
dels från dels från ø eller kanske helst från bägge, samt att ø
(se Hægstad) och œ äro lån från anglosaxisk skrift, det senare
troligen då med utgångspunkt i eo sammanskrivet, med e lyft
över raden 1). Sannolikt har man att göra med flere olika
traditioner med olika utgångspunkt, varefter korsformer uppstått genom
avskrivning eller medveten modifikation. — Förkortningstecknen
äro de vid denna tid vanliga: för nasal, er, us, ur, ra; de 4
första hängde för medvetandet så nära tillsammans med alfabetet, att
de vid radnumrering, i nyssnämnda ordning, användas som
fortsättning på det vanliga alfabetet. Det kan förtjäna att nämna,
att 2:dra gram. avh. upptager både 7 och & som förkortning för
et (— oc), medan den l:sta endast nämner det äldre tecknet <&.
Tecknet 7 undanträngde & på 1200-talet. (Wattenbach, Anleitung
zur lat. Pal.)
De språkliga hållpunkter för datering, som utgivaren
huvudsakligast tast sig vid äro: 1) ersättandet av s med r i vissa
former av verbet vesa (vera) och partikeln es, 2) verbens reflexivform
på -jgr för äldre -sk, och slutligen speciellt för Island 3)
sammanfall av é och é. Den första övergången sättes med stöd av
Finnur Jonsson, Det norsk-islandske skjaldesprog, Kbh. 1901 s. 92—
93, till 1100-t. i Norge, o. 1200 på Island. För passivändelsens
förändring redogöres i överensstämmelse med Specht, Das Verbum
reflexivum und die Superlative im Vestnordischen. Formerna på
-z synas ha trängt igenom under förra hälften av 1200-talet, om
också naturligt nog senare avskrifter visa spår av förlagans
skrivsätt. I norska diplom från 1266 och följande år förekomma inga
si-former, och sammalunda är förhållandet i Dipl. Isl. LXV, 1
från c:a 1245 och andra hdskr., som säkert kunna sättas samtidiga.
De älsta daterade exemplen från den 3:dje övergången äro i
Brands-flokkr av år 1246. Övergången har synbarligen gått raskt för
sig, men avslutats på olika tider i olika landsändar. Somliga
hskr., t. ex. det nyss citerade dipl. Isl. LXV, 1, uppvisa
konsekvent skillnad mellan <jk och é vid sidan av -^-former i participer,
medan andra, exempelvis fragment av Egils saga, ha övervägande
-sc-ändelse jämsides med ett fullständigt sammanfall av d och é•
4:de gram. afhandlingens riktiga uppgifter om é till skillnad från
é och de 14 exemplen stamma därför sannolikt från förra hälften
av 1200-talet.
Härefter följa några anmärkningar om den faktiska
rättskrivningen i de reproducerade handskrifterna, detta med särskild
hänsyn till överensstämmelsen med förste grammatikerns förslag.
1) Ovanstående typer återge blott ofullständigt handskriftsformerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
