Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Sam Jansson: Anmälan. 211
211
påverkan i tredje handen (o. 1224) och därför placerar Hægstad
avhandlingen en mansålder före 1206. Det erkänt älsta fragmentet
av islandsk skrift, AM 237 a fol. (o. 1150), sknlle enl. Hægstad
oberoende av reformen hava använt f, p och y (samt i st. f. ø—m).
Av fakta att döma nppstod tidigt sknvtradition — skrivBkolor, och
man måste räkna med en sådan tradition, när man nr den faktiska
forekomsten av tecknen vill slnta till kännedom eller icke
kännedom om den gram. avhandlingen. Sannolikt får man föreställa
sig saken så, att en skola börjat lossa på latinbandet och infört
ett eller annat från anglosaxisk skrift lånt tecken, att utvecklingen
sedan vid denna skola gick mer och mer i denna riktning, tills
det slutligen blev ett känt behov att få system i det hek. En
lärd man och skicklig skrivare uppmanades — jfr inledningen till
Elucidarius — att skriftligen nedlägga sina erfarenheter. Man var
en samvetsgrann och därjämte spekulativ herre, så att planen
vaxte under hans händer så starkt, att han kände behov att
försvara sig mot möjlig kritik, och sannolikt så mycket, att t. o. m.
hans egen skola nöjde sig med ett förenklat system. Så väl
utarbetat, som detta nu var, är det naturligt, att det skulle sprida
sig till andra skrivskolor, och förändringarna i det ursprungliga
förslaget ha sin grund dels i korsning med drøsa skolors tradition
(avsiktligt eller omedvetet), dels — och detta får ej förbises — i
olikheter mellan avskrifter av originalavhandlingen. Om man
tänker på de olika ^-former, som uppträda, väl alla med anspråk på
att representera förste grammatikerns mening, så kan det ej
förändra, om andra bokstäver, p (a) eller p, trots den åtföljande
beskrivningen differentierats, i synnerhet som denna beskrivning kan
passa lika gott för en form som för en annan.
Det är icke osannolikt, att författaren till avhandlingen varit
den ledande kraften vid sin skola under en följd av år och så på
sistone funnit sig föranlåten att åt pergamentet anförtro sina
principer. Detta skulle berättiga honom ändå mera till att säga: "ek
hefe þa ritet oss islendingom stafroP. Med hänsyn till den
systematiserings* och iakttagelseförraåga, som han otvetydigt lägger i
dagen, tycker iag icke, att man behöver frånkänna honom
självständig analogibildning, sålunda ej med Hægstad för alla tecken
antaga norskt ursprung.
Det är ganska egendomligt, att han behandlat konsonanterna
så styvmoderligt. Under det han mångdubblade vokalsystemet,
vill han rent av utesluta en del konsonanter: A, g, v, x% ss, och
utnyttjar icke anglosaxiskans teckenförråd, t. ex. ð, p, g. — Hans
forkortningsförslag: stora bokstavsformer för dubbelkonsonant samt
5 för äro ju artskilda från förbättringarna på det vokala
området. Hälften av hans vokal tecken — för de nasalerade — fingo
ingen spridning, ja det finns icke ett spår av dem, om icke
punkterna i Agrip skulle vara malplacerade nasalpunkter. Jag tycker
det är litet vågat att anse dessa beteckna vokalens korthet, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
