Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171 Hjelmqvist: Var Hallfrectr arian?
165
Hos Hallfredr skulle man alltså möta en pluralform
foldar, som annars ej påvisats. Men denna pluralform är
just den, som man har anledning att vänta i det äldre
språket, eftersom fold är en ursprunglig d-stam, jfr fornsaxiskans
folda.
De båda litteraturex. på foldir, som uppvisats, äro, äfven
om den citerade visan skulle vara af Einarr Skúlason,
mycket yngre än formen hos Hallfredr. Foldar såsom pluralis,
i det yngre språket efterträdt af foldir, blir ännu ett fall af
den i norrönan vanliga foreteelsen, att en feminin ø-stam i
äldre språk visar -ar, i yngre -ir såsom pluraländelse. Jfr
t. ex. styl, som i Yølundarkvida (Bugges ed.) 24 och 35, samt
Cod. 1812 4:to i Gml. kgl. samling (utg. af Larsson), s. 34,
35 har plur. skålar, annars skálir (se t. ex. F. Jönsson, Det
norsk-islandske skjaldesprog 39). Se flere exempel hos
No-reen, Aisl. gram.3 § 365, 366. Andra motsvarigheter till
dubbelheten foldar—foldir skulle man kunna finna i
böjningen af orden jprfr, sol, gld — vanligen böjda som i-stammar
i pl. —, om verkligen, såsom Wimmer, Fornnordisk formlära
55, Noreen, Aisl. gram.3 § 381 Anm. 2 mena, dessa någon
gång i det gamla språket hafva pluralformer på -ar. De
exempel på dylik pluralbildning som anföras, äro emellertid
delvis osäkra; vissa äro af rätt ungt datum ’).
’) F. Jónsson, som Det norsk-islandske skjaldesprog 50 säger, att
feminina i-stammar i nfigra fall ha -ar i plur., anför ej några exempel därpå,
icke ens under jgrS, sól och gld. Den pluralis sölar, som man ment sig
finna i Eilifs f>órsdrápa 14, vill han på grund af vägande skäl, ersätta med
gen. salar (se Oversigt over det Kgl. Danske Videnskabernes Selskabs
Forhandlinger 1900, Nr. 5, s. 894). Den pl. áldar, som enl. Wisén, Carmina
Norrœna 1:87, 2: 844, och Gislason, Efterladte skrifter 1:104 (den sistnämnde
uttalar sig med tvekan) skulle förekomma så sent som hos Sturla fórctarson,
Hrafnsm&l 90, blir efter en af F. Jónsson företagen emendation (se dennes
som manuskript tryckta edition af Carmina Norrcena 118 o. 167) genitivus. I pl.
jarSar, som jag känner från Bergsbokens text af Geisli strof 58, se
Ceder-schiölds uppl. s. 22, och från en visa af Bögnvald jarl (f 1158), se
Orkneyinga Saga (uppl. af 1780) s. 210 [Icelandic Sagas 1: 128], Flateyjarbók
2: 458, skuUe ju ändeisen -ar lätt kunna bero på skriffel med anledning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
