Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Buergel Goodwin: Afimälan.
107
faðir. Bland de synkoperade orden av typ 1 saknar jag det
vanliga personnamnet JEgill, som i dat. vacklar mellan Agli ock Egli,
ock det därför att omedelbart efter de synkoperade formernas
behandling står: »i mandsnavne finder i regien ingen sammentrækning
sted«. Ock detta är ju ändå fallet även hos Ketill, Fjetur m. fl.
— BisJcup utan nom.-ändelse borde ha anförts. Skriftspråket, i
synnerhet poesin, använder en del flera former av de kinkiga
orden sjór och snjór, än förf. har nämt. — Ordet god — på sid. 12
§ 14 b talas det enbart om gud = kristi, gud — lever kvar, vanligast
i pl. i betydelsen »hednisk gud« samt i många sammansättningar,
t. ex. Goðatal (Heriodi dikt), goðfrœði, goðqfrœði, goðsagnafrœði
(mytologi) m. fl., dock heter det hálfguð (mask.) — Att
personnamnen Guðmundur, Sigurður, osv. ha ändeisen -s i
-sow-patro-nymika, är för generellt framställt; jag känner ett par
Ásmundar-ock Sigurðarsyni. — Yid w-stam marna är att anmärka, att i
poesin den gamla ack. pl. på -u med w-omljud förekommer vid sidan
av den vanliga på -i med i-omljud. Den sista meningen i denna
avdelning (c) är så att förstå, att vönd har bägge dat.-formerna,
andra ord däremot — jag nämner Utur farg, pröstur trast, stigur
gångstig, verdur måltid bland de vanligaste — ha nästan
uteslutande den ändelselösa dativformen. — Uti paradigmet madur är
den bestämda pl.-formen mennirnir uteglömd. Det numera med
skäl till femininerna överförda nögl fingernagel böjes dock i gen.
som mask: nagls; desslikes är fóts, den gamla mask. gen., den
vanligare formen i st. för fótar, som däremot i den bestämda
formen brukar användas mycket ofta, ock som överenstämmer bättre
med den feminina böjningen i nom.-ack. pl.: best. form fœturnar.
Även fcngur brukar vara femin. i pl.: fingurnar. Veturs i st. för
vetrar (gen. sing.) är, åtminstone i vardagsspråket, tämligen
all-männt.
Jag går härmed över till feminineroas behandling, där det
förefaller lämpligt att framhäva, att dat. sing, ändeisen -u nu är
betydligt mera allmänn än i fornislänskan, ock att företrädesvis
skalderna ofta begagna sig av dessa för meterns skull bekvämare
former. Ord av vei di-ty-pen användas där även i den äldre
nom.-formen på -ur, som vid ordet brúdur — här kan också hela sing,
vara indeklinabel — ock œdur åder, äro även i prosa vanliga. —
Formerna höndur, tönnur, nöglur äro, så vitt jag funnit, de i
samtalsspråket, e-formerna de i skrift brukliga. — Ordet nótt natt
användes mycket ofta i plur. med singular betydelse uti formeln
»gödar nœtur.U; en modärn dat. sing, form nóttu är mycket
vanlig, i ack. har jag också hört den bestämda formen nóttuna. —
Förf:s behandling av släktskapsnamnen, de i samtalspråket så
vanliga orden módir, dóttir, sy stir, kan jag icke gilla. Det kan vara
riktigt att »i daglig tale høres ofte módur som nom. sing.« på
grund av de obetonade vokalernas benägenhet att med det
följande r-et övergå till sonantiskt r med i- resp. w-biartikulation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
