Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karsten: Nord. ord.
193
hunagh (*hunaga~) motsvaras af fi. hunaja (Thomsen, Einfluss
8. 136) och got. wainags (*wainaga-) af fi. vainaja ’afliden’
(E. N. Setälä). Men denna trestafviga ordform kunde
knappast undgå att i uttalet sammandragas till harju, liksom t. ex.
urnord. *haduka-, *hawuka- ’hök’ i fi. återges med haykka
(sällan med havukka). Eller också kan fi. har ju tänkas
utgånget ur en urnord. form *harigu- (hvaraf närmast fi. *hariju)
med suffixafljud, motsvarande det i fvn. au&egr: aucfogr
’lycklig’ (fi. autuas <. *auftugaz), ggfegr: ggfugr ’ädel’, naupegr:
-ogr ’nödsakad’, gfegr : Qfogr ’afvig’, kunnegr: kunnugr
’bekant’, fsv. honigh: hunugh, -ogh* säligher: -ogher m. m.; jfr
särskildt fi. (dial.) havikka ’hök’ (= havukka), som
förutsätter urn. *hawika = mit. havek, mht. habic, h$bech ’habicht’.
Den urnord. nominativformen (^haruguz 1. *hariguz) synes
ligga till grund för fi. verbalafledningen harjustua ’forma sig
till en höjd’; jfr kaunistua ’förskönas’ af kaunis (= got. skauns),
huojistua ’lindras, lättas, falla i pris’: fi. hucjis ’lätt’ (= urn.
*högiz, fvn. hégr, jfr Karsten, Finnisch-ugr. forschungen II
s. 193).
Ett gammalt w-stamsparadigm förklarar äfven den af
Wadstein, Sv. landsm. XIII. 5, s. 10 omnämda
ortnamnsformen pors-erghe (i Sv. Riksarkivets perg.-bref n:o 1688) af
pors-hargher. Denna omljudda form af ordet betecknas ännu
hos Noreen, Aschw. Gr. § 389, anm. 1 som oklar. [Jfr ännu
Thersœriœ, Thorsherghy 1318, thorsœrghi 1322, Dipl. suec. III].
Finskan äger ett subst. härja med bet. 1) ’borste (t. ex.
klädes-) och 2) ’ås, kam’ i ett antal smss. såsom rnaan-harja
’landtrygg’, vuoren-h. ’bergkam’ o. s. v.; jfr det motsvarande
estn. häri g. härja 1) ’biirste, hechtel, kamm’, 2) ’first,
dach-kamm’ : mäe-h. ’berggipfel’, mä-A. ’landriick’. Oaktadt fi.
härja i bet. 2) således äger en beröringspunkt med harju äro
de bägge orden dock etymologiskt obesläktade. Hos fi. härja,
estn. häri är bet. 1) den ursprungliga. De äro enligt
Thomsen, Beröringer mellem de finske og de baltiske sprog, pas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
