Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karsten: Nord. ord. 183
9. Fi. helma : fvn. hjalmr, sv. hjälm, eg. ’hölje’.
Fi. helma ’nedra delen af klädningen, sköte, framskört,
uppskörtad framdel af klädningen för att därmed skyla ngt
eller att däri bära ngt’ återger den obrutna (urnord.)
grundformen *helma- för fvn. hialmr m. 1) ’hjelm* (jfr
hultàs-hialmr), 2) ’noget som er opstablet i lighed med et taarn’,
3) ’indretning til deri at bevare ho el. utærsket korn’
Qiey-hialmr, korn-hialmr), 4) ’krans, krone’, nno. (Aasen) hjelm
1) = hialmr 1, 2) ’hylster, tynd skal el. hinde, især
frugt-bælg’, 3) = hialmr 3, 4) ’en skjærm el. flage af fjele’, fsv„
(Sdw.) hiälmber 1) ’hjälm, hufvudbetäckning mot anfallsvapen’,
2) ’glashjälm, kolf, retort’, nsv. d. (Rietz, s. 280) hjelm 1)
’om-hölje, hölster, hvari hafrekornet sitter’, 2) ’fristående
sädes-1. höskjur. Det finska belägget bevarar så att säga ordets
grundbetydelse: ’hölje, skydd, betäckning; jfr ags. fht. helan,
nht. hehlen ’hölja’, af hvars rot Qiel-) vårt ord är en
m-afledning.
10. Fi. artti: fvn. erta, sv. ärta ’uppreta’.
Fvn. erta (rf) ’erte, tirre, soge at opirre’, ertast (vid e-n)
o: tirre en for derved at komme i strid med ham (jfr erting
’handling hvorved man soger at opirre en og derved komme i strid
med ham’), fsv. œrta (Kock, Sv. lm. X. 3: 11), no. sv. dial. erta,
arta id. bär, liksom find. ardáyati ’macht zerfliessen; erschiittert,
bedrängt, verletzt’, hvarmed ordet sammanställts af Persson,
Wurzelerweiterung s. 36 och Hellquist, Arkiv XIV s. 16,
prägeln af ett kausativum, men något vare sig nominalt eller verbalt
germanskt grundord för detsamma har veterligen icke uppvisats.
Verbet kan, i likhet med hota (: bot, f.), hœpta (: hapt, n.) o. a.
verb af samma III. svaga konjugation, vara bildadt på ett
nomen, för hvilket fall jag hänvisar till fi. artti (g. artiri)
’tvist, träta, gräl, krakel’. I betraktande af såväl form som
betydelse kan detta misstänkas i egenskap af lånord åter-
ARKIV FÖR NORDISK FIIOLOOI XXII, NT FÖLJD XVIII. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
