Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Karsten: Nord. ord.
got. ahana ’agn’, raàka = isl. rå (mht. ráhé) ’stång’
(Thom-sen, Einfluss, ss. 65, 74), vaikia ’svår’: got. wáihjà ’kamp’
(Karsten, Nordiska studier, s. 51 f.). I och för sig kunde
fi. runko äfven afspegla germ. *prungu (med vernersk växling
i förhåll, t. *prunho)J men denna form af ordet är veterligen
obelagd. Icke häller är man berättigad att med Lönnrot
(lex.) sammanställa det fi. ordet omedelbart med lat. truncw.
Betydelselikheten är visserligen slående (se ofvan!), men
jämförelsen strandar på det förgermanska Å-ljudet, hvilket i
finskan regelrätt borde gifva ¾¾, hvarförutom antagandet af ieur.
lån äfven annars förefaller något vågadt.
De enstafviga fem. konsonantstammarna, till hvilka man
äfve¾i räknar det ofvan behandlade nord. pro, ha såväl i
fornsv. som i fno.-isl. i sing. antagit ö-deklination (Noreen,
Aschw. Gr. § 429, Aisl. Gr.3 § 402). I fall min tolkning
af fi. runko är riktig, framgår däraf, att den nord.
singular-formen af ordet redan i älsta tid böjts som d-stam, och i
själfva värket hänvisa äfven andra fi. lånord af samma
nordiska flexionstyp (enstafviga fem. kons.-stammar) på redan
urnord. ö-stamsdeklination i sing.: jfr fi. tanko (*stangö) =
fvn. stpnff, sv. stång, fi. panku (*spangu) : fvn. sppng, sv. spång
(se Thomsen, a. a. s. 105 f).
4. Fi. rahna-: fvn. rán, fsv. rän ’rån’ (fvn. Rpn, fsv. Rani etc);
fi. rahno- : fsv. råna ’råna’.
Fi. ráhnata ’röfva, plundra; slita, sarga’ (och med
specialisering af bet. ’harka, harfva, välta en åker), rahna
’rist-knif, harka; sår’ (äfven ’splint, spjäle’), med ett flertal
afled-ningar, förbinder jag med fvn. rån n. ’handling, hvorved
nogen forholder anden mand hvad der med rette tilherer
denne; rov, hvad nogen har tilranet sig’, fsv. rän, nsv. rán
n. idem, fvn. rcèna, fsv. rœna ’röfva, råna, plundra’, fht.
W-rahanen (< -rahnjan) ’rauben, erbeuten’. Finska rahna ’sår*
är formelt identiskt med den urnord. stammen till fvn. rán,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
