Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Celander: ä> d i fornisl. o. fornno.
47
ej gärna tvivla på att Ö här är = ö + förkortningstecken for r (ss.
Dahlerup antyder). Jfr de åvannämda förkortningarne från Cod.
Holm. 2 4:o, där ju t, ex. skrivn. Siguröv (for Sigurär) likaväl skulle
kunna läsas Sigurö. Sådana förkortningar äro ju synnerligen
vanliga och ofta omöjliga att skilja från former av 8 *). Se t. ex. facs.
III i Leifar (från AM. 677, äldre delen) sctdöi, öegi\ brottst. av
älsta Olaf-helige-sagan (Storms ed), blad 4, framsidan: senbiv, Cod.
Eegius av Grágás (facs. i Grágás III Kbhn 1883) Üanèe 2). 6 - dd
i Hauksbok (¾e Inl. s. XLI *). När sådana förkortade skrivningar
vid en senare avskrift upplöstes, så kunde det ju lätt ske, att
tvärstrecket över ö kom att följa med även i den fullt utskrivna
formen, så att man fick skrivningarne skulÖi, 6egi, senbir, lanbe etc.
— hälst om man från andra håll hade minne av en användning
av 6 — d 4). Just så har det gått en nutida "avskrivare" av sådana
former, nämligen V. Finsen, som återgiver forkortningsformema
halde, lande, hugildes etc, i det gamla Grágasfragmentet A. M. 315
D fol., med halde, lanbe, hugildes (Grágás II Kbhn 1852, s. 223 f.
Jfr facs. i Grágás III, Kbhn 83). - Jfr från Málsháttakvædi, F.
Jönssons ed. (i Småstycker etc.) s. 284,8 skriver i hvild: Möbius
åter i sin ed. (Halle 1874) i hvilöum.
Huru man nu har att tänka sig uppkomsten av dessa
skrivningar av d for d och tvärtom, så är det klart, att deras
förekomst manar till stor försiktighet, när det gäller att ur
handskrifternas ortografi draga slutsatser med hänsyn till uttalet.
Skrivningar med d för I efter 7, n i kort stavelse äro
naturligtvis bevisande för en övergång ä>d endast i handskrifter, som
icke känna till en beteckning av judet ä med bokstaven d.
Och "felskrivningar" med d i st. f. r), d efter Z, n likaså
endast, ifall även på annat sätt en övergång S> d är styrkt, då
skrivningar av d för d ju också på andra vägar kunna uppkomma.
Även om sådana skrivningar med d för d övervägande skulle
uppträda just efter l, n (i kortvokalisk stav.), så är detta endast vad
som är att vänta, då d förekommer endast i dessa ställningar samt
i uddjud ’). När t. ex. i Cod. Regius av Edda-sångerna d för c), d
i 19 fall av 21 uppträder efter l, n (JunSi, àlldregi etc.: ar Saga,
*) Se t. ex. Groth i inledn. till ed. av AM 310 qto s. XXIII, om
dylika förkortningsformer.
*) Förkortning av ordet land är synnerligen vanligt (speciellt i
kom-posita). Se t. ex. Kringlabladet (F. Janssons fotolik ed.); facs. av Frissbok,
Ant. Busses I; av Hauksbok ib.
*) Flera ex. härpå i Frumparta s. 217.
*) Kanske det rentav har skett förblandning just med dessa
för-kortn.-tecken av d + xy som voro vanliga i isl. hdskrr., när man först jorde
bekantskap med den härmed likformiga typen (J? Och detta har varit en
av vägarne, på vilka förvirringen inträngde?
s) Ävensom vid fördubbling; men skrivningar med 3 för d i denna
ställning lämnas å sido (t. ex. i pret. eyctda jte eydäa), då de kunna bero på
speciella "etymologiska" associationsförhållanden. (De medräknas ej häller
t. ex. av Bugge 1. c). Jfr Hoffory, Arkiv II s. 91 noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
