Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Celander: ct>d i fornisl. o. fornno.
vacklar, näml. girnask, som visar 3 skrivningar med p (girnpesc etc.)
mot 4 med d (girndesc).
Av avledda subst. med ursprungligt ä efter l, n i lång
stavelse uppträda följande blott med d: reynd 1, deild 1, fte/wá 7,
/yrwá 2. — Vacklan visar sig vid girnp, som har p 28 ggr mot d
3 ggr, samt vid huilp med d 18 ggr mot p 6 ggr (i Stockh. Hom.)
Endast p har sœlp 1 gg (i Stockh. Hom. i förbindelsen i scelpar
stapènom).
Efter l, n i kort stavelse uppvisa Ordförrådets handskrifter
uteslutande skrivningar med p. Ex. va¾&-(e,-r etc), spanpe, subst.
fiolpe, synp x). — Och likaså undantagslöst p efter andra
konsonanter än /, n: démpe, lampe, fylgpe, hngp etc. (För ställningen
efter b och Iv saknas belägg.)
Anförda verbal- och substantivformer lämna det avgörande
materialet i fråga om övergången av öt> d. Man kunde dock vänta
att på ännu ett par håll få upplysningar härom. Nämligen vid
komposita av typen Stein-ctorr o porr. (Jfr Noreen 1. c.
Stein-dörr, Arndorr.) Här spela emellertid associativa forhållanden starkt
in och överkorsa lätt de rent talfysiologiska tendenserna. Sålunda
uppträder just namnet Steinporr i ordförrådets handskrr. uteslutande
skrivet med p (6 ggr). (Om detta p betyder p eller et, tonlös
eller tonande frikativa, kan ej avgöras; möjligt är, att uttalet varit
p, i vilket fall ordet inte alls hör hit.) — Konserverande
associativa inflytelser äro ej häller uteslutna vid de enklitiska formerna
av pron. ctu, svagtonigt < pu, som eljes efter verbal- (och andra)
stammar på l, n etc. kunde väntas antaga formen du. Så är fallet
i följande förbindelser: scáldo Stock. Hom. 1 gg., scalQ) du, i Stockh.
Hom. 8 ggr., AM. 645 qto 2, Placitusdr. 2; mon(n)du 1. mun(n)du
St. Hom. 4 ggr., Elucidarius 1 gg. (mondu); man (m0n, mun[n]) do
AM. 645 qto 10 ggr; vil(l)do AM. 645 3 ggr.; Jcenn du (imp.) St. Hom.
1 g£-i efi du (imp-) AM. 645 qto 1 gg.; heill du [oc vel komenn]
ib. 1 gg. [Gäck] inndo [nu i fpgno]? drottens ])ins] St. Hom. 1 gg.
När nu vid sidan av dessa också uppträder former som scál(J) pu
(St. Hom. 2 ggr., Eluc. 1), så är man likasom vid Steinporr i
ovisshet om judvärdet av detta p. Kanske det f. ö. rent av är en blott
skriv-form, framkallad av den stora massan av skrivningar pu
(i andra ställningar)? I alla händelser erbjuda sig så många
möjligheter för uppfattandet av dessa former (scàll) pu, att de ingen
som hälst beviskraft kunna äga emot tillvaron av en övergång ä
> d, styrkt genom motsvarande skrivningar scàll du etc. (Att göra
upp en fullständig statistik över skrivningar pu i här av intresse
varande ställningar, har därför synts mig överflödigt.)
Om man tillsvidare bortser från formerna scàlQ,) du, mon{n) du,
vid vilka betingelserna för övergången av 3>á kunna uppfattas
på olika sätt och som därför längre fram må särskilt diskuteras,
*) Om ordet hœldr se nedan s. 61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
