Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Celander: S>d i fornisl. o. fornno.
Om dateringen av judövergången d>d
i fornisländskan och fornnorskan.
övergången av S > d efter Z, n och vissa andra konsonanter
i isl. och fho. har av prof. Noreen i Aisl. Gramm.3, § 183, 1 b
daterats på följande sätt: "Nach 11, nn (wo sie nichtaus Ip,
nj&ent-standen sind) schon vorlitterarisch..., um 1200 auch nach den
Übrigen auf l, n auslautenden langen silben,... z. b. (huilct) huild
prat. (girnäa) girnda, Steindörr zu porr. Etwas später nach einer
auf l, n auslautenden kurzen silbe, z. b. prat. (tålda) tålda zu
télia, (vancta) vanda zu venia, Valdiufr zu pitifr. Noch später, im
anorw. jedoch schon vor 1250, im isl. erst um 1300 öder etwas
später, auch nach b, If (d. h. Iv), Ig, ng und m". — Samma
datering gives i GgPh.3, s. 584.
Denna datering har, sedan den framställdes — såvidt jag har
mig bekant — icke satts under debatt, mer än på ett ställe, i B.
Kahles Die Sprache der Skalden, auf Grund der Binnen- und
End-reime (Strassburg 1892), ss. 70 ff.. Kahle giver här nytt material
för frågans bedömande i de skalderim han sammanfört. Yi finna
här rim av typen deildisk: milda, pnd : syndisk — dvs. rim på Id,
nä (som det ju faller sig naturligast att fatta dem), vid vilka d i
ena rimordet återgår på gammalt et — vida tidigare, än man efter
Noreens datering skulle vänta vara möjligt (hos 10- och 1100-tafens
skalder). Detta sakförhållande i och för sig synes Kahle först
(s. 73) ¾ns zu der Annahme drängen, dass schon in sehr friiher
Zeit... der Lautwert von tönendem p in den beregten Stellungen
sich schon soweit dem d genähert hatte, dass die Skalden glaubten,
beide Consonanten unbedenklich reimen zu können". Men när han
kastat en blick på handskrifternas ortografi, så finner han sig
nödgad att underkänna denna av rimförhållandena framkallade syn på
saken, och stannar vid den slutsatsen (s. 74) "dass ums Jahr 1200
p nach l, n, m bereits zu d geworden ist, sowol im Isländischen
wie Norwegischen, ob dies thatsächlich nach langer Silbe friiher
erfolgt ist, als nach kurzer, ist nicht ersichtlich". (Som
kortsta-vig räknar K. också typen felide, brennde — av honom skriven
"felpe", "brenpé*). Huru han med denna datering skall förlika
sin förut uttalade uppfattning av de gamla rimmen deildisk: milda
o. 1. såsom tvåkonsonantiga, därom lämnar för/, oss i okunnighet.
— Giver sålunda Kahles resonnemang över de ifrågavarande
förhållandena föga av ny klarhet över desamma, så måste
emellertid erkännas, att det nya material han framdragit från
skalderimmen är väl värt att beaktas *). Även om den uppfattningen
1) Man kan f. ö. knappast vara fullt säker att ha riktigt uppfattat
Kahles tankegång, så svävande och otydlig som hans framställning är
härvidlag.
AUX1Y TÖB KORDI8K 11LOLOGI XXII, NT FÖLJD XVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
