Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Sjöros: Genmfile. 186
(sin^) ßom riktigt, då det iu mycket väl är tänkbart, att den korta
infortis-vokalen i sin% till följd af dubbel nasal inverkan längre
bevarat nasaliteten, än den långa fortis-vokalen i tua, dar
nasaliteten ej var "skyddad". — Sin$, acc. pl. m., på Jætsmark- och
kristn^, acc. pl. m., p& den större Jællinge-stenen utläser prof.
W. likaså med ultima-a (icke g), d& båda inskrifterna enligt nans
mening äro samtidiga och den senare "sammanblandar" tecknen
(s^b). Att detta beteckningssätt ej är hinderligt for antagandet
af nasalitet hos 3 i denna inskrift, skall jag längre fram visa. —
Intet synes mig bättre än detta prof. W:s resonnemang visa, att
han ingalunda fattat fulla belydelsen af inflytandet från tvenne
angränsande nasaler, ehuru han uppger att min iakttagelse ej varit
honom ny.
Sid. 50 och 51 not har prof. W. uppmärksamgjort mig på
ett misstag, och är jag honom härför mycket tacksam. Jag hade
nämligen (s. 215) förklarat \ i nuruna, gen. sg. m. (Egå) bero
p& att stafvelsen hade levissimus. Detta kom sig däraf, att jag
under utarbetandet af uppsatsen kommit att anteckna mana såsom
gen. pl. af tnaþr (och alltså icke beviskraftigt för någondera vokalen)
i st. f. såsom acc. sg. af Mannt. Då nu nasaliteten i detta ord icke
blott hos ultima-vokalen, utan äfven hos fortis-vokalen, stående mellan
två bevarade nasaler, gått förlorad, visar detta otvetydigt, att
nasaliteten på inskriftens affattningstid var helt och hållet försvunnen.
Icke dess mindre anser prof. W., att S. Vinge-inskriften (sin%)
är yngre än Egå och alltså förväxlar tecknen; det förefaller mig
naturligare, att just på grund af denna form anse S. Vinge-inskri?
ten äldre (ej yngre) än Egå.
Aisku, acc. sg. på Lyngbystenen har jag (s. 217 not) velat
betrakta ss. "oblik kasus af ett okändt feminint appellativ (eller
kvinnonamn?)", och sina såsom acc. sg. f. hörande aärtill. Prof.
W. anmärker, att "denne forklaring af sina ikke har ligget mig
fjæra", och detta var mig nogsamt bekant: skillnaden är den, att
jag anser sina (med \) så godt som bevisa, att aisku bör
uppfattas så, ty eljes hade man visst haft sin%. Prof. W. fortsätter:
"At opfatte aisku som kvindenavn må naturligvis på grund af det
følgende sina kaldes ganske umuligt". Ikke heller här uppger
prof. W. orsaken; Guþr. I, 18, 3, 4 lyder dock: suá uas minn
Sigurþr. . . hiá sonom Giuka ... Jag har betraktat inskriften
som gammal "af diftongen i aisku att döma", och erkänner, att
uttrycket är vilseledande, då jag härmed åsyftat, ej uttalet, men
skrifsättet med diftong: beteckningen \\ förekommer ju
öfver-hufvud blott i jämförelsevis gamla inskrifter (jfr Die run. s. 325).
Vidare fortsätter prof. W.: "Skrivemåden a for % — á taler bestemt
imod at göre Lyngby-stenen så gammel, hvad jeg også har
fremhævet på det foran anførte sted". Jag har observerat prof. W:s
uttalande, men honom synes det ha undgått, att jag (s. 224)
uttryckligen påpekat, att afsaknad af nasalitetsbeteckning i pro- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
