Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225 Sjöros: Nasal-vok. i da. in skr.
det närmast följande ordet, livilka alla begynna med
Sandbj^stenen I:s askl, som börjar en rad, torde fått sitt
\ från den ofvanstående raden, hvars första runa är \1).
Användningen af \ i ord (namn), sammansatta med *ansu-,
kan ock vara att förklara så, att vokalen var att utläsa
æ2), medan tecknet ^ var att utläsa dels ä, som oi van
antagits, dels a. Ett tydligt bevis på att ord,
sammansatta med *cmsu- och *anii- kunna hafva uttalats med a-
synes mig föreligga i Sjöring-stenens aumuta. "Wimmer läser
Øymunda (D. R. II, sid. 183) och skiljer ordet från Amundr
(1 ex. Århus I: amuta, D. R. I, sid. 124). Skälet härtill
kan jag ej inse: Yokalen å tecknades ofta \ p|, och då den
här var nasalerad såväl på grund af försvunnen som
kvarstående nasal (*anu :> *a-), är det alldeles i sin ordning, att
den tecknades ^ [\. Bruket af för väntadt Jf kan dock
förklaras äfven annorlunda.
Bruket af ^ i þaurui på Jællinge-stenen II är jag böjd
att förklara på samma sätt som Wimmer (D. R. I sid. 14),
ehuru jag är osäker om, hvilket uttal ristaren med [) velat
beteckna. Tyri (eller Thyre) var ju drottningens namn i
historisk tid, och þurui på Jællinge I har Wimmer säkert med
rätta utläst pyrwi. Då Jf [) och [\ emellertid aldrig i dessa
inskrifter beteckna y, förmodar jag, att jämte pyrwi existerat
en (senare försvunnen) form med bevaradt långt ultima-! (jfr.
got. weiha), snarast då *pörwh Huru som helst, bruket af
^ tyder på nasalering hos vokalen 3), (hvilket stöder min
förmodan); att runristaren lagt sig vinn om att särskildt nog-
*) Måhända illustrera aslakít och askl, men þa regeln, att
nasaleringen hos kort vokal gått tidigare förlorad än hos lång under för öfrigt lika
förhållanden.
2) Denna är helt visst äfven förklaringen till den skånska
Hællestad-stenen I:s askil, men a. För öfrigt följa de skånska inskrifterna samma
regel som de öfriga.
3) Att nasaleringen bibehållits i detta ord, men ej i tani o. s. v.
anser jag bero på, att nasalering hos lång vokal bibehölls längre än hos kort;
jfr. äfven Noreen, Altschw. Gr. § 128, 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
