Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 Tuneld: Anmälan.
mer, om hvilka det här är fråga, äro kortstaviga preterita och
particip efter andra svaga konjugationen, alltså i verb av typen
isl. téliay talcta, tál{i)Sr, hvilka i gutniskan nästan genomgående
visa omljud.
Att antaga analogibildning ligger ju ytterst nära till hands.
Den oomljndda vokalen i de svaga kortstaviga preterita var utsatt
från inflytande från så många olika håll. I fastlandsdialekterna
har ju också utvecklingen ofta gått alldeles samma väg och
gutniskan står ej efter dessa i analogisk utjämning.
De f& oomljndda preterita, som förekomma, t. ex. hugpi,
g(i)arpi, kunna tydligen i enlighet med P:s åsikt uppfattas såsom
bildade utan bindevokal. Men konsekvensen fordrar i så fall, att
några av de omljudda kortstaviga preterita, som P. anför som stöd
för sin teori, måste betraktas såsom mindre starka bevis därför.
Det är ju omöjligt att säga, om ej några av dessa preterita också
äro bildade utan bindevokal och fått sitt omljud på samma sätt,
som gutn. och isl. setta, selda, gutn. pytti, d. v. s. antingen
genom tidig anslutning till de långstaviga preterita med omljud på
det sätt, Kock framställt i PBrB XVIII, 451, eller genom
anslutning på annat sätt. Bland andra preterita hör det av P. särskilt
värderade lekþi på Hogrän-stenen hit; jfr Noreen: Geschichte2
s. 635. Härigenom bliva de kortstaviga preterita med omljud,
som med fördel kunna användas som bevis för P:s åsikt, till
antalet förminskade och antagandet av ett analogiskt överförande av
omljudet sannolikare. Oomljudda preterita {hugpi etc.) torde snarast
vara att uppfatta som enstaka kvarstående rester av det äldre
ljud-lagsenliga tillståndet.
På de grunder, P. anför för sitt antagande, att i gutniskan
omljud, verkat av synkoperat i, ljudlagsenligt inträtt även i kort
stavelse, kan enligt min mening, intet byggas. Att omljud i
större utsträckning förekommer på Gotland än på fastlandet, beror
dels på en verksam analogibildning, dels också, om än i ringare
mån, på inflytande från lågtyskan.
I sin bok har P. på ett förträffligt sätt gjort en ny, ej
oviktig handskrift tillgänglig för oss. Han har vidare löst eller
åtminstone genom sina rika materialsamlingar bidragit till lösningen
av åtskilliga gotländska spörsmål och så i mycket vidgat vår
kunskap om de faktiskt föreliggande förhållandena. I själva
huvudfrågan, frågan om i-omljudet i gutniskan och övriga nordiska
språk, synes mig däremot hans undersökning icke ha fört till
målet.
Lund i okt. 1902.
Ebbe Tuneld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
