Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Pomjótr.
189
öfvergått till folknamn, och af hvilka den ena bibehållit sin
appellativa betydelse i isl. ytar och i den senare leden af
namnet Fornjåtr.
Mot min uppfattning, att Fornjótr icke är eller
åtminstone behöfver fattas som en stormgud, kan nu invändas, att
— såsom också Noreen och Kock framhållit — vinden
stundom kallas Fortyàts sonr *) eller burr. Men dylika
benämningar kunna väl vara på sin plats, då ju Fornjótr var
fader till bl. a. Kari, utan att han själf behöfver vara en
vindgud. Härtill kommer emellertid det af dessa författare
icke framhållna faktum, att äfven elden kallas sunr Fornr
jótSj nämligen som bekant i Ynglingatal 41. Att här
föreligger en omskrifning för elden, som löste rustningen från
Sveahöfdingen Óláfr, har, så vidt jag vet, icke af någon
be-stridts 2).
Åfvenledes förefaller mig Noreens sammanställning af
Forn-jótr med stormdemonen fjazi alltför osäker för att den bör kunna
anses utgöra en allvarligare instans mot min tolkning. Den
grundar sig nämligen till en icke ringa del på uppgiften i
J>órsdrápa 1, att Tor är ’fellir Fornjóts’. Det är emellertid
ganska ovisst, om orden fellir och Fomjóts verkligen böra
förbindas med hvarandra. Uhland 3) läser ’flug ställa fellir
Forniotz goda’ = ’der Fäller der luftigen Götterstühle
Forn-iots’ = ’er ist durch Berge gefahren und hat Felsen gebrochen’.
Äfven andra tydningar äro tänkbara. Dikten har nyligen
behandlats af F. Jonsson Oversigt över k. da.
Videnskaber-ne8 Selskabs Forhandl. 1900, nr 5, s. 370, som efter
Gisla-son insatt fjgrnets. Denna läsning förordar äfven Björn M.
Oisen, hvilken i Ark. 18: 201 framställer en ny
förslagsmening till samma ställes tolkning. Handskrifterna
hafiorn-iotz, fiormotz och fiornatz. Men äfven om här bör läsas
x) Jfr ’Tóku fjrst til fjuka | Fomjóts senir ljótir’ (Nordrsetudrapa).
’) Se senast Wadstein Aarb. f. n. Oldk. 1891, 2 B. 6: 879.
>) Schriften 6: 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
