- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
361

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

864 Kock: Ljudförbindelsen ai w.



Frågan är nu den: hava motsvarigheterna till det got.
snaiws "snö", saiws "sjö" etc. utvecklats till sniór, siór etc.
på alldeles samma sätt, hvarpå spaiw blev spi6} eller har
utvecklingen till sniór etc. delvis varit en annan? Denna
fråga sammanhänger med en annan: förlorades stamvokalen
(a, i) i adj. miór (*maiwan\ i subst, siór (*saiwiü) etc. före
eller efter den tid, då ljudförbindelsen -aiw- blev -äw- framför
vokal i *aiwi- > isl. æ’vi?

Den 8amgerm. ljudförbindelsen -aiw- i got. saiws "sjö",
snaiws "snö", *hraiw "lik" (i hraiwa-dubo), hlaiw "grav", aiws
(aiw) "tidsålder", saiwala "själ", hwaiwa "huru" har i fsax.
övergått till to (io) i seo, sneo, hreo, eo io "alltid", seola, i fht. till
éOj io i séo (siolih "maritimUs"), snéo snio, hréo, hléo, éo io,
(h)wéo wio. Det ligger därför nära att fatta även det
forn-nord. iö i isl. fsv. sniör etc. såsom en utveckling ur -aiw-. Men
övergången -aiw- ;> eo (éo), io i fsax. och fht. har inträtt
oberoende av i-omljudet. Yille man nu med Hultman antaga,
att i nom. sg. isl. fsv. sniör etc. -aiw- först blivit -äw och
sedan genom i-omljud -æw-, hvarefter detta -œw- utvecklades
till iö, så upphävde man till väsentlig del åter likheten med
utvecklingen i de västgermanska språken.

Härtill kommer, såsom en viktig faktor, att, så vitt jag
ser, det är mycket tvivelaktigt, huruvida flera bland de i
fråga varande orden borde få «-omljud. Adjektiven miór :
miár : mœ’r, sliór : sliár : slœ’r, friór : fra!r äro wa-stammar
(icke ia- eller «-stammar). Substantivet frió : free är
wa-stam både i isl. och i gotiskan. För att förklara dess ø-ljud
anlita Bugge i Beitr. XXIV, 457 och Hultman i Ark. nf.
XIII, 210 olika utvägar. Ordet siór : siár : sa!r har
visserligen fordom varit i-stam, såsom det intygas av fht. séo (dat.
pl. séwim). Däremot är det (trots isl. gen. sg. snióvar etc.)
ovisst, huruvida även sniór : sniár : snœ’r ursprungligen varit
en i-stam. Nom., ack. pl. heta sniåvar, sniåva etc.; fsax.
sneo och ags. snáw äro wa-stammar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free