- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
216

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

Hultman: Växlingen œ : iö : iä.

gånger af o; ø o. likn. Det är sant, att beteckningen á för
det ursprungliga a-ljudet stundom förekommer i Cod. AM
645 4:o och någon enda gång i Stockholmska homilieboken*)

- isl. handskrifter, som ej äro mycket yngre än den nämda

— och att det därför icke är alldeles otänkbart, att den
kommit till användning jämväl i Placitusdrapan, ehuru blott
på ett enda ställe — tillfälligtvis i sea. Med detta
antagande inrymmer man dock åt slumpen ett väl stort spelrum.
Den först framstälda förklaringen af formerna siar sniär o.
s. v. — att de äro analogibildningar — måste väl därför
anses som den sannolikare.

De isl. komparationsformerna miórfrji mióstr, för
hvil-kas förklarande Noreen (Aisl. gr.2 § 366 anm. 1) nödgas
antaga en, f. ö. tämligen tvifvelaktig, ’analogisk kontraktion9
(af miófari miófastr) äro, om det ofvan anförda håller streck,
fullt regelbundna. Likaså kunde fsv. iö ’alltid’ tänkas
utgöra den ljudlag8enliga fortsättningen af urnord. *aiwi (jf.
got. ack. plur. aiwins, isl. fsv. æ). I betraktande af att
denna form aldrig visar sig i den älsta fsv. literaturen,
synes dock den vanliga åsikten, att den lånats från
medellågtyskan, fortfarande hafva mest skäl för sig.

Man har naturligtvis rätt att vänta, att œw också där
det uppkommit genom i-om ljud af ett på urgerm. œw
återgående aw blifvit iö framför vokal och i slutljudet. I själfva
värket gifves det ett ord, hos hvilket man har anledning
for utsätta en sådan utveckling, nämligen fsv. liör ’ljum’.
Detta har säkerligen sina närmaste förvandter i isl. hlafry
fht. låo låwer och förhåller sig till det förstnämda liksom
isl. fsv. mior till isl. m æ’r. Det är tvifvelsutan med orätt
man nu anser, att liör innehåller den urgerm. diftongen eu,
och att det och isl. hlýr representera de båda stamformerna
i ett gammalt w-stamsparadigm (Noreen, Aisl. gr.2 § 353

T. ex. mal (nom. plur.), asi, blå (nom. sing. fem.), så (8 plar. pret
ind.), latoþ i Cod. AM 645 4:o; ått (aok. plur. neutr.), darum i Hom .-boken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free