- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
192

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J92 Kock: Brytning och nasalvokaler.

Efter den nu gjorda utredningen av de nordiska
språkens nasalvokaler i infortis-stavelser under en förhistorisk tid,
skola vi med några ord avhandla brytningsförhållandena i de
jämförelsevis få orden av typen fsv. sœldan sialdan, isl.
sial-dan, d. v. s. i sådana ord, som på samnordisk tid i
rotstavelsen hade e-ljud och i andra stavelsen a + en i de
forn-nord. literaturspråken alltjämt kvarstående nasal konsonant.
Orden av denna typ hava dock nästan alltid ytterst lätt
kunnat påvärkas av besläktade ord, hvilkas brytningsförhållanden
redan blivit utredda, och det torde åtminstone för närvarande
knappast med visshet kunna avgöras, hvilken den
ljudlags-enliga utvecklingen av ett samnord. ord av typen *seldan varit.

Den föregående undersökningen har lärt oss, att
åtminstone i viss ställning på samnord. tid infortis-vokaler ännu
voro onasalerade, hvilka senare genom inflytande av en
bredvid stående nasal konsonant blivit nasalerade; så var t. ex.
ultima-vokalen i rünaR på samnord. tid onasalerad, men i

Frösö-inskriften (omkring 1050) nasalerad. Det vore därför
icke överraskande, om även i annan ställning infortis-vokaler
i relativt sen tid blivit nasalerade. Yidare erinrar jag om
att i vissa nordiska dialekter under en senare period en
föregående vokal blivit nasalerad i och med förlusten av en
följande nasal konsonant. Så hava i Selbu-målet i Norge
t. ex. fnorska norfran blivit woora med nasalerat a, fnorska
sm (nom. sg. f. ’sin’) blivit si med nasalerat i *) etc, i och
med förlusten av det slutljudande -n. Schagerstrom har i

Sv. landsm. II nr 4 s. 56 f. och Beckman ib. XIII nr 3

*



visat, att i en mängd svenska bygdemål bestämda formen av
typen boken övergick till boka därigenom att i boken ultimas
vokal nasalerades i och med förlusten av det slutljudande
-w, hvarefter *boke med nasalerat -e blev boka.

’) Noreen i Arkiv III, 24, Amund B. Larsen: Det kongel, norske
videnskabers selskabs skrifter 1885 s. 75.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free