- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
189

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Brytning och nasalvokaler.

189

Kärnbostenen i Sörmland, hvilken tillhör Rökstenens
grupp (Bugge i Ant. Tidskrift V, 99), har t>ina (ack. sg. m.
’denna’) med onasalerat a efter n, men däremot lfkmuþrku
(d. v. s. isl. *Hangmøpgu[R\) med nasalt a före följande nasal
konsonant.

Det är uppenbart, att den onasalerade vokalen i
Snolde-lev-inskriftens sunan, Helnæs-stenens truknaþu, Rökstenens
runan etc. icke har blivit onasalerad efter den yngre
a-brytningens tid. Den yngre a-brytningen *sterna > stiarna
inträdde väl under 700-talet. Men från omkring år 800 anses,
såsom nämnt, inskrifterna i Snoldelev och Helnæs förskriva
sig, under det att Rökinskriften är från omkring år 900.
Naturligtvis är det otänkbart, att under den korta tid, som
förflutit från den yngre a-brytningens inträdande i *sterna z>
stiarna till inristandet av inskrifterna i Snoldelev, Helnæs,
Rök etc., a-ljudet efter nasal konsonant i truknapu, sunan,
runan etc. skulle först hava blivit nasalerat, och sedan
ånvo hava förlorat sin nasalitet.

w

Nu har emellertid Rökstenen onasalerat a efter nasal
konsonant även i fortis- och semifortis-stavelser: nabnum
(’wa/wwm’), marika (]M<rfringa!), hraiþmaran. Då det
onasalerade a i runaa etc. i samma inskrift är gammalt och icke
har förlorat någon nasalitet efter den yngre a-brytningens
inträdande i *sterna > stiarna,} så är förhållandet tydligen
detsamma med det onasalerade a i fortis- och semifortisstavelser:
nabnum etc.

Alltså hade på samnordisk tid en föregående nasal
konsonant icke meddelat sin nasalitet till en efterföljande vokal,
vare sig i fortis-, semifortis- eller infortis-stavelser.

Det är därför otvivelaktigt, att det är icke ett uråldrigt
arv, utan en relativt sen utveckling, då Frösöstenen (från
omkring 1050) använder nasalt a i ultima av run$n, kristn^
(}kristna\ verb) och þin$ (penna*). På samma sätt är den
na8ala ändelsevokalen a efter nasal konsonant i andra svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free