Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 / 258 (1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - IV. Till frågan om Rökstens-inskriftens språk - V. Några nordiska etymologier

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

258

Kock: Nord. spr&kens hist.

påvärkan? Helt enkelt därför att *we&ruü, *wintruR voro de
enda w-stammar, som i de synkoperade kasus (dat. sg., gen.
pl. etc.) hade ljudförbindelsen rot vokal + konsonant + r;
därom kan man lätt övertyga sig genom en blick i
Wimmers Fnord. formlära.

Jag erinrar i detta sammanhang om huru orden fiætur,
piæpur i sin ordning ombildats i nysv. De heta nu fj&ttery
tj&der med ack. I, fastän den ljudlagsenliga utvecklingen av
de fsv. formerna hade varit *fjä2tur} *tjä2dur. I analogi med
pl. å2krar : sg. ålker} pl. åHdrar : sg. ållder etc. hava till pl.
fjäHtrar, tjtfdrar nybildats sg. fjäHter, tjälder. Så kan ock
t. ex. nysv. hummer : isl. humarr förklaras.

V. Några nordiska etymologier.

isl. avalt.

Detta isl. ord betyder som bekant "alltid". Bedan
Egilsson anmärker i sitt lexikon "conflatum ex of alt, quod idem
significat", och senare lexikografer Vigfusson, Fritzner2,
Ge-ring: Glossar zu den Hedern der Edda2 hylla även denna
mening, att ordets ursprungliga form skulle vara of allty
ehuru det även skrevs ávalt.

Denna uppfattning kan icke vara riktig. Eedan i våra
älsta handskrifter finner man avalt (a valt) jämte of valt
(jmf. ex. i Larssons Ordförråd s. 342 f.); däremot synes
skrivningen of alt icke eller föga brukas i de älsta
handskrifterna. Vid tiden för de älsta handskrifternas
nedskrivande voro ljuden a och o strängt skilda, och man kan
därför icke antaga, att under en så tidig period ett
ursprungligt of alt kunde missuppfattas såsom avalt. Härtill
kommer en annan, mindre viktig faktor. Man finuer nämligen
i isländska dikter alliterationer sådana som ä *;alt : wsir.
Detta talar för att det efter a följande konsonant-ljudet varit
ett ursprungligt w, ej ett ursprungligt 8 (såsom i of).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>