Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 Hellquist: Nord. verb på -k, -l, -r, -s, 4.
med en ring’ beror enligt Bugge Sievers Beitr, XXII. 128 på
anglosaxiskt inflytande.
Af adj. sv. ljum ~ no., da. lum
på -ki sv. diall. ljunka ’uppvärma’ Rz, Billing Asbom.;
no. lunka Värma litet’ Aa.; med afseende på ljudutvecklingen jfr
glunka, hlunka osv. och Aa. s. 462, Jessen Et.oOrdb. s. 148. —
Horn. dev.: sv. diall. 1 junke m. Värme’ Billing Asbom., möjligen
dock af adj. ljum, lum, no. lunke ’svag värme’, adj. (no. o. da.)
lunken. Se*§ 4 1) a) ß) anm.
på -r(?): da. lumre ’vara kvalmig,’het, glöda’, möjligen
dock till adj. lummer.
Af sv. locka — på -r: sv. diall. lockra ’gm smicker öfvertala’
VU ÖM s. 41, jfr dock luckra ’smeka, smickra, kela; tubba’ VII
PPm. s. 218.
Till sv. (diall.) lomma ’gå med tunga o. långsamma steg;
lufsa m. m.’ Rz.
på -r: no., sv. diall. lumra ’gå smått som en ofärdig, halta
smått’ Ross, Rz. — Nom. dev.: no. adj. lumr en Ross.
på -$: no. lumsa ’gå tungt o. vårdslöst’ Aa.
[Om sv. diall. lomra ’doft genljuda’ se under hlum-]
Af sv. diall. lua (= fsv. logha) ’låga, blossa’ — på 4: lula
’häftigt blossa’ Rz.
Af no. ludda ’gå långsamt omkring for sig själf’ — på -r:
ludra ds. Ross.
Af sv. luffa (af nht. lauf enl) — på -5: lufsa ds.
Af germ. stammen lug- ’ljuga’ i isl. lygd, lygi ~ isl. ljuga —
på -r: no. logra ’slå felt’ "ljugast" Aa. (: isl. ljuga = bogra : buga,
bjugr).
[Om sv. diall. lumra ’doft genljuda’ se under hlum-]
Af stammen lun- i no. luna ’gå stilla liksom for att lura’ Aa.
på -k: no., sv. lunka. — Nom. dev.: sv. lunk m. abstr.
på -s(?): no., sv. lunsa ’gå trögt’, sv. diall. äfven *lynsa,
lonsa.
Anm. Sv. luns m. ’tjock, ovi^ karl 1. pojke’, sv. o. no.
-a f. ’tjock, ovig kvinna* äro knappast bildade af v. lunsa; snarare
är verbet sekundärt i forhållande till dessa sbst.
på -t: no. lunta ’röra sig makligt’ Ross, da. lunte ds., sv.
diall. Hynta, lönta ’löpa tungt o. med möda’ Rz. — Nom. dev.:
sv. lunta ’tjock ovig kvinna’.
Af no., sv. lunka, se ofvan, — på -r: no., sv. diall. (*)lunkra
ds. Aa, VII ÖM s. 22, Runöm. (Sv. landsm. II. 3: 113).
Af no. lura — på -k: no. lurka ’lura, lista sig fram’ Aa.,
Ross; jfr meng, lurken (eng. to lurk): meng, louren, mht. luren.
Af sv. diall. lura (lora) ’gå sakta; vara senfärdig; sakta af
på -k: lurka ’långsamt göra ngt’ Rz. — Nom. dev.:
lurka i. nom. ag., se Rz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
