Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Make och maka (Evald Ljunggren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
156): I Pernau strandade min galleija; ved Sallis thens maka
samt (Därs. 3 s. 16): haffuer jagh seet sådan önkia på henne,
att jagh aldrig haffuer seet makan[1].
I våra latinlexika från 1600-talet anträffas ordet ss.
öf-ver8ättning af lat. conju(n)x (och compar\ öfverallt under
for-men maka och med denna form afses naturligen båda könen,
såsom ock med all önsklig tydlighet framgår af
formuleringen i Lincopensen: conjunx . . En Echta maka. Man eller
Qwinna. Dessa ordböckers sv.-lat. afdelning saknar ordet.
Under 1700-talet fortie fva båda formerna, men nu göres
början till en differentiering dem emellan. Spegel har i sitt
glossarium visserligen endast formen maka, hvilken han tolkar
med socius, œqualis, ej med conjux, med hvilket ord han
däremot öfversätter ags. gemäcca. Serenius däremot upptar
i sitt sv.-eng. lexikon (1741) båda formerna. Väl
[1] Rätt egendomlig är den utveckling denna artikulerade form (makan
resp. maken) af ordet i bet. af ”like, motstycke” sedermera erhöll. Dels kom
den att användas såsom obestämd form t. ex. Stiernhielm Jubels. v. 21:
Thes makan af Natur, af Dygd, och Himmelsk håfwer, | Sielf’ Solen aldrig
såg; Fru Brenner Poet. arb. (1713) s. 44: Den hvilkens makan man i
landet föga wet. Antagligen ha dylika uttryck uppstått genom en
kompromiss mellan vändningar sådana som å ena sidan: aldrig såg jag maken
resp. makan (jfr ofvan ex. n:o 2 från Gustaf Adolf samt art. make hos
Serenius), och å andra sidan: aldrig såg jag dess make resp. maka (jfr ofvan
ex. n:o 2 från Verelius). — Dels finna vi denna artikulerade form använd
attributivt såsom ett slags oböjligt adj., t. ex. när Fru Brenner i
dedikationen till sina Poet. arb. försäkrar: ”så mycket mig är witterligt lär förr
mig, här i Swerige ingen Qwinsperson med makan foster eller egit afwel
wara framkommen”, eller med formen maken, Sahlstedts Ordbok: maken häst
gifves intet. Jag tänker mig att denna konstruktion uppkommit på följande
sätt. Man hade dessa tre frastyper: a) En så utmärkt häst att maken hade
man aldrig sett. b) En så utm. häst att tocken (l. sådan, dylik osv.) hade
man aldrig sett. c) Tocken häst hade man aldrig sett. Ur denna grupp
framgick till följe af identiteten mellan maka och tocken i a och b såsom
motsvarighet till c: d) maken häst hade man aldrig sett (a : b = c : d). Den nu
gängse typen: maken till häst hade man aldrig sett med påfallande
frånvaro af artikel resp. dem. pron. vid häst torde vara att förklara såsom en
utveckling af typen d under påverkan af det logiskt korrektare: maken till
(den) hästen l. maken till denna häst h. m. a. s. l. möjligen utgå från
sådana uttryck som maken till dygd där till (eg. = med hänseende till)
representerar ett äldre af; se det första ex. i denna not o. jfr SAOB I: 89, 98.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/anf/1897/0227.html
