- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettonde Bandet. Ny följd. Nionde Bandet. 1897 /
189

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - V. Till uppkomsten av bestämda formens dat. pl. i de nordiska språken - - VI. Ytterligare till frågan om akcentueringen av fornnord. personnamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

-omom). Om typen bondomom icke använts, utan blott
bon-domon, så bör denna senare form obetingat förklaras på
senast anförda sätt, d. v. s. genom metates av bondonom.
Emellertid synes mig sannolikheten tala för att även typen
bondomom förekommit.

Alltså:

Fsv. böndumin har uppstått omedelbart ur bonduminum
därigenom, att i t. ex. bóndum-inum-göpum med tre gånger
mötande um det näst sista um avlägsnades (jmf. bökarinnar
> fsv. bokinnar med förlust av näst sista ar).

Isl. böndunum har uppstått ur Höndunnum <
böndum(i)-num. Bondumnum > Höndunnum assimilerade i relativt
oak-centuerad stavelse mn >• nn liksom vêlfimni z> vêlfinni. Fsv.
dial. bondonom har samma upphov som isl. böndunum.

Fsv. dial. bondomon kan hava uppstått ur bondonom genom
metates; jmf. fsv. gømon < gønom etc. Om fsv. dial. även
hävt böndomom, uppkommet genom dialektisk assimilation
mn > mm {bondumnum > böndum(m)um\ så kan det dial.
bondomon ha uppstått ur böndomom genom dissimilation (jmf.
mœllom : mœllan).

VI. Ytterligare till frågan om akcentueringen av
fornnord. personnamn.



B. H. Lind har i Arkiv N. F. IX, 66 ff. sökt bemöta mina
anmärkningar över detta ämne ib. VIII, 260 ff.

Följande svar å min sida torde vara tillräckligt.

L. medgiver i sin senare uppsats (s. 67 st. 3) med vissa
förbehåll möjligheten av, att man i fornspråket liksom i de nynord.
språken akcentuerade namnsammanställningar av typen Einarr
Sveinsson med infortis på det förra och med fortis på det senare
namnet. Han synes även medgiva, att i fornspråket liksom i våra
dagar vokativen (rätt) ofta var relativt oakcentuerad (hade infortis),
samt att förnamn (rätt) ofta brukades i vokativus. Men trots detta
vill ban icke gå in på, att förnamnens relativa akcentlöshet skulle
hava kunnat i dem framkalla särskilda ljudförändringar. Hans skäl är,
att även verb ofta äro relativt oakcentuerade i sådana uttryck som
hålla före, röka pipa etc, men att de dock i det hela icke utmärka
sig genom högre grad av föränderlighet än substantiven (s. 68 st.
1). Dessutom menar han, att även många appellativer ofta brukas i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1897/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free