Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bråte: Anmälan.
369
Mänga betänkligheter väcker däremot den tålkning, som
föreslagits för inskriften på by-stenen: eirilaR hronaR hr or or örte pat
anina u[p]t alai[b]u dRrmJu "Krigerhovdingen Hror Hrors Son
gjorde àenne Stenplade efter Aaleiv Datter (sin). Disse Runer
mærkede Eh". Här antages hroReu vara ett patronymikum såsom
TeÅa/ucoviog (Alag) hos Homer, liksom Wimmer antagit
istaby-stenens hxerawulafiR vara, ock uppkåramet av *hrömR, jfr got.
hairdeis, genom att -/ä förkårtats ock försvagats till -en. Det
förefaller betänkligt att antaga, det resultatet av en sådan utveckling
känn föreligga, medan ännu staiuslutot är kvar i eirilaR, hroRaR,
ty man väntar väl då, att detta c skall bår t falla på samma gång
som detta stamslut, ock om det bevarats jenom någon därpå
vilande tonvikt, väntar man ock, att denna skall hava bevarat
längden en tid. Avjörande äro visserligen icke dessa invändningar,
men i alla fall nog att jöra tålkningen betänklig. Vågat synes
ock antagandet, att u[b]t är ef t, där det ursprungliga a i ock med
bårtfellet av ett utjudande i undergått först i-omjud ock sedan
labialomjud, allt under det ännu stamutjudet är kvar i hroaaR ock
även äfter biton i eirilaR. Även om de falknamn ur Jordanes, som
prof. Bugge anför som bevis för omjudets tidiga inträdande, skulle
vara riktigt tydda, synes dåck slutsatsen, att de uppvisa omjud,
vila på för osäker grund, då felskrivning kan befaras uti det här
avjörande e lika väl som i andra fall, dar handskrifterna uppvisa
sådan i de anförda namnen, ock motsatsen grannii : ethélrugi
föranleder till en ny hypotes, att det senare haft huvudtonvikt på
senare leden ock därför förr Ätt omjud, vilken tarvar ytterligare
stöd. Betänklighet väcker ock prof. Bugges antagande, att alai[b]u
är kvinnonamnet isl. Älgf urn. *anlaitu, jfr. ags. Ariläf, Onlàf för
isl. Äleifr. Man frågar sig, om icke även i Ålgf, Åleifr
ursprungligen en vokal slutat första leden, jfr fht. Anagêr, ock
denna vokal väntar man bevarad i denna inskrift såsom a i
eirilaR, hroaaR. Dessa här anförda betänkligheter synas mig
äng-nade att åtminstone rubba den tilltro till riktigheten av prof.
Bugges tålkning, som äljest dess änkla, passande innehåll
ovilkår-ligen injiver. Men misstro till den jivna tålkningen visar
behovet av dess vtterligare stödjande äller banar väg för en riktigare,
vilken jag ville söka i följande riktning. Är icEe bröROR
patronymikum, kan det väl knappt vara mera än en farm, nämligen
nom. pl. mask. av adj. ags. hrör ’rask’, fs. hrör, alltså got. *hröeai,
isl. *hrörer. Denna möjlighet har prof. Bugge uppenbarligen
prövat men förkastat på grund av örte, som uppfattas som 3 sg. pret.
av verbet isl. yrhja, got. waurJcjan. Men å andra sidan måste
medjes, att denna farm skulle passa bra till de båda namnen
eirilaR hroRaR; även det förra vore då namn, äj appelativ. Man
järn-före L. 745 (Bunverser 141) kisl auk . ikimutr . kopia . trekaR. kirua .
litu . merki . at. halftan x etc. ock L. 992 (Bunverser 220) . . .
kanjm : kumi malia suniR hnlmlaukaa, där minnesmärkets resare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
