Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Gramm. bidrag. 347
under påvärkan av de två j-ljuden l) utvecklats till *iyriö’r
>jirjö’r; jmf. delvis utvecklingen y> i i den relativt
oakeen-tuerade prep. fyrir > firir etc. (Kock i Arkiv IV, 163 ff.).
Om utvecklingen jöjrjur (skrivet jaurjur) > jörjur har jag
yttrat mig i Beiträge XV, 253.
Huru jau förhåller sig till ia, synes mig vara ovisst.
Dock framställer jag följande till övervägande. Jau kan
utgöra en koilisionsform. I nynord. språk är det mycket
vanligt, att man i st. f. ja använder ett förstärkt ja-visst,
uttalat som ett ord; jmf. ock fsv. jw wisselica (Leg. III, 20),
fila. ior visselighe (anf. ovan), nyisl. från år 1601 já
vissu-liga (Jon Thorkelsson: Supplement til isl. ordb., anden saml.
s. 595 sp. 1). I överensstämmelse härmed har man tidigt
använt ta vist, uttalat iauist, hvilket utvecklades till
iau-uist, d. v. s. iuu vist, och sedan användes iau även ensamt.
Avon i den stående frasen kvepa iá vip efterföljdes iá ofta
av #-ljud, t. ex. en hann qvad ia vid Flat. II, 168, 28; ef
hann kvepr iá vip (Gula})ingsl9g).
Tillägg till s. 340. Även priswar, twiswar ha blivit fno.
prysor (Norges gl. love I, 375, 11), tysvor (OHm. 82, 8), fsv.
tyswor (MESL. Kg. 18: 1 hskrr. Hl), vare sig att det är ä
eller ä (jmf. Arkiv N. F. VI, 298 med noten), som här blivit
o mellan w och r.
*) I-ljudet i diftongen ia (ea) har dial. i fhorskan (En tale mod
bi-skoperne), enligt hvad jag annanstädes hoppas kunna visa, framkallat
utveckling till iœ väsentligen enligt den i Arkiv N. F. I, 372 framställda fsv.
regeln. Nämnda fno. skrift har ock följande drag: ä har av kvarstående u
w-omljutts i semifortis-stavelse; ä har underkastats (trol. två arter)
kombinerat yngre w-omljud; œ har (liksom i isl.) Ä-omljutts till ê (ner); i ändeisen
-leg- växlar e : œ (e i öppen, œ ofta i sluten stavelse enligt delvis närmre
bestämbar regel); rn i for tis- men rn 7> nn i infortis-sta velse. I fhorskan
har nämligen á dial. blivit p genom kombinerat yngre w-omljud. när labial
föregår, och troligen även när nasal efterföljer a; dessutom a ;> g framfor
ett av / uppkommet w.
Lund. Axel Kock.
ARKIV KÖR NOBDISK FILOI.OGI Xfa »T FÖLJS VII.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
