Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: 1700-talets svenska.
267
"I swänskan hafwe wi flere futnra än månge andre språk
såsom:
1) jag skal (äska (foturum certam eller necessitatis),
2) jag låter älska (futurum incertum),
3) jag torde älska (futurum dubitativum),
4) jag måste älska (futurum obligationis),
5) jag varder älskande, fast detta icke är rätt swänskt utan
tyskt och har ingen annan bemärkelse än jag skall älska9’ R. S. 354.
Från nysvensk synpunkt saknar man jag kommer att . . . I
stället för jag lärer, jag torde skulle väl vi säga jag lär(er) komma
att. . . Att Hof värkligen menat, att låret, torde i ock för sig ha
en futural betydelse synes längre ned, då han säger "utom
ofwan-nämde äga lar er, torde och skall andra bemärkelser, till ex. ’det
lårer, torde så vara, est ita, ut credo; fortasse ita est’." Detta är
väl den enda betydelsen på dessa värb i nsv. Den åsyftade andra
betydelsen på skall är den som finnes i frasen "han skall hafva
betalt det är: man påstår eller dät berättas, att han hafver betalt".
Måste ock måtte förblandas i uppsv. B. S. 339.
På tal om perifrastiska konjugationsformer må även följande
anmärkas: "Jag har kunnat giort eller giordt i stället för jag har
kunnat giöra är en förwändning, som förmodeligen ej bör tålas"
säger Hof R. S. 357. Likaså ogillar han Skald. 127 han har låtit
sig förledt för låtit sig förledas. Utan all reservation sätter han
däremot som sidoformer jag hade skolat komma eller kommit, vilka
(jämte jag skulle hafva älskat) motsvara latinets
plusquamper-fectum conjunctivi R. 8. 354. Jfr. Col. Ordesk. 65: Han hade
skuttat giordt; jag har inte kunnat trodt*).
Participia presentis ha föga användning i "gement tal", "men
tagne för nomina har jag tykt dem mer wara i bruk" R. S. 3572).
Särskilt ogillas sådana vändningar som: varande älskad, haf vande varit
älskad R. S. 356 samt absoluta konstruktioner sådana som
hafvan-des man, varande sådant i stället för dock hafver man etc. R. S. 369.
— Att låta dessa participier f& passiv betydelse såsom: min ägande
makt, ett aktande skiäl, de tål inrättande värk är att "förwända
bemärkelsen" R. S. 357. — Ej heller passiva participiet låter i god
svenska använda sig till satsförkortningar, vadan han, inrådd af
sina vänner, beslöt ogillas R. S. 448. — Även ackusativ med
infinitiv anser Hof osvensk, t. ex. jag påstår solen wara större än
jorden R. S. 445.
§ 44. Att inleda eftersatser med så är efter konjunktionerna
när, då, fastän, om, såsom, emedan det i tal vanliga Skald. 135.
’) Jfr. hos Börk: "dijt ingen dödlig tänkt, w\j nånsin skolat hunnit"
— Noreen-Meyers läsebok s. 188.
*) Hofs uppgift är väl slående även för vårt språks vidkommande; en
teaterfras sådan som tfyvpojke sa9 Pappa skrattande stöter, synes mig,
genast örat genom sin irrealism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
