Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 Beckman: 1700-talets svenska.
Till samma resultat komma vi på indirekt väg. Weste ger
ingen transskription för följande ord: accord, corda, orden, order,
ordning, beordra, hord (fjord). Att orden hade [6-jljviå kunna vi
av nsv. tryggt sluta 1). Men antaga vi, att de haft l&ngt [6], så
komma vi till det resultat, att Weste på alla dessa ställen felat
mot den av honom själv uttalade ock i praktiken strängt
tillämpade principen att säga ifrån, när detta ljud förekom. Det blir
således sannolikt, att han här haft kort vokal, ansett detta framgå
av de två följande konsonanterna ock således funnit även
vokalkvaliteten regelbunden.
Tvärtom betecknar han (såsom oregelbundna) med "si. o":
bord, babord, jord, gjord (subst. ock ptc), hjord, mord, nord, ord,
torde(s), sporde, smorde, fordom, vordo, vorden, fordenskap, jorda,
jordisk, gjorda, -ordig, fullborda, nordan, nordisk, nordlig,
mordisk, fordra, fordran, fordring, tordyfvel m. fl. Även bär få vi alltså
sluta oss till kvantiteten. Orden visa, att ej Weste såsom vi kände
det naturligt, att vokalen var lång framför rd, ty hade detta fallit
av sig självt, så hade kvaliteten enligt hans huvudregel också varit
klar ock ej behöft betecknas. Även här f& vi alltså största
sannolikheten för, att vokalen framför rd enligt vanlig regel före två
konsonanter var kort. Ord ock ost tyckas för Weste ha varit analoga
såsom även corda ock kosta.
Kvaliteten av e betecknas i herde "al. e", men ej i verld,
fjerde, fjerding. Behandlingen är analog med den principen, enligt
vilken han transskriberar best men icke prest, jorda men icke
corda.
Framför -rl ha vi direkta bevis för kort vokal blott i ärlig
"ä ofta kart", kärlek "1. rry\ Båda torde böra anses för
ljudlags-enliga. Lång vokal anges tydligt i Carl, varlig, snarligen (se föret.),
forlön, storligen, förlig, finurlig, barlast, barlasta, alfvárlig,
vilkor-lig, doctorlig 2), karled. Utslaget är ej fullt så tydligt som vid -rd,
men lemnar dock ej allt för stort utrymme för ovisshet. Undantar
man Carl ock finurlig, vilka väl helt eller delvis bero på utländskt
inflytande, så na väl alla de övriga sin förklaring i anslutning till
sina stamord.
Liksom i orden med -rd utelemnas all ljudbeteckning i följande
ord med [o]: sorl, sorla, morla, porla, knorla, knorlig. Däremot
ansattes "si. ö" i forlön, storligen (ö därför, att enligt vanliga
analogier borde väntas ff). Med "si. o" betecknas orlåf, orlåfva(-> kort
ca). Ferla, perla, serla behandlas som fjerde.
Framför -rn ha vi till en början regelbundet a långt. Så redan
*) Fjord har i mitt naturliga uttal [o] ock torde i Westes språk ha
uttalats på samma sätt. Detta uttal är naturligtvis icke ljudlagsenligt utan
uppkommet vid läsning, i aådana trakter där ordet som talspråksord dött ut.
a) "SI. ö*. Ordet har i avseende på både akcent ock annat anslutit
sig till doktorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
