Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bèekman: 1700-talets svenska. 221
under 1) ock 2) nämda orsakerna samvärkat t. ex. män medan,
$e?n, re?n, får>ns far, mor, bror (Ex. är du re’n här? Skall du resa,
mo’r? BroW tär o. s. v.).
4) "Sjön, byn, ön, bran, frun äro nu i tal ock prosaisk skrift
wanligare än sjöen" etc, Skald. 140.
5) Den av äldre doktrinärt anlagda skalder brukade elisionen
vid hiatus ntdömes s&som saknande stöd i talet Skald. 139,3.
6) Slutligen återstår att nämna några spridda fall av värklig
eller skenbar synkope: himm(e)len, menn(i)skan, ant(ing)en, Jc(on)ung,
Jriärng (kiäring anses västg.) Skald. 140, Dial. 171; härmlin Dial.
art. Wissla, ögnbryn Dial. 96, 330. — Har utinpå Dial. art. Kränga
etc. uppkommit genom synkope?
III. Ståvelsebyggnad m. m.
§ 5. En stavelse bestämmes av Hof s&som: "så m&nge
Kådämnen, ett eller flere, som uti ett enda andtag tilsammans, tätt
och på intet sätt afbrutit, uttalas.1’ B. S. 32. Denna definition
kommer ju det rätta ganska nära, ock då det gäller att i det
konkreta bestämma stavelser, visar sig Hof också vara på rätt stråt.
S& anger han under åberopande av sitt uttal stavelsebegränsningen
gläd-ja B. S. 238, ock i Anm. s. 57 ff. anger han tydligt, att han
"aldrig hört någon säga" dag-en, lag-a, rik-et, n6d-ig utan da-gen
etc. Vidare uppräknar han bl. a. far-lig, dug-lig, tys-ke, fis-ken,
träs-het, mäs-te, präs-ten, åtskilliga andra av mindre intresse att
förtiga, allt i full överensstämmelse med vårt språk1). Han har även
ett par iakttagelser om stavelsebyggnaden i övrigt. Så uppräknar
han följande konsonantförbindelser, såsom för svenskar besvärliga
ock ovana: schr, pf, pfl, pt, ps, tsv (zw) B. S. 281. Han meddelar
ock, att vi i svenskan ej ha några diftonger 3) (om ej i, u; j, to +
vokal skola såsom sådana räknas, varom han är oviss). Europa
läsa svenskar i allmänhet "förr än wi blifwe något öfwade", såsom
fyrstavigt (B. S. 280) ock olärde västgötar säga Fawelus, Magrits
för Paulus} Maurits. Dial. 39.
§ 6. Skilnaden mellan å ena sidan tal, ful, gul ock å den
andra: tall, fullt gull anser han vara att i de senare, "genom
sielflvdningarnas kortare uttalande, flår det nästföljande l en stöt
och liksom häftigare anfall". B. S. 303. Alltså: kvantitativ skilnad
på vokalen, intensitetsskilnad på konsonanten. Då två konsonanter
följa på en kort vokal, är det den första som f&r "stöten", vadan
skrivningar sådana som: bortt, kortt, korss} folck, står ek, snwUtt,
giftt, sändd ogillas. B. S. 410, 411. I Skald., där Hof något mera
sysslar med positionsbegreppet, finna vi, att han anser skull, öss
ock dylika sakna position (Skald. 87, 88), under det första stavel-
Om kom-ma etc. jfr. nästa § i slutet.
S& även Ihre. Jfr. 4 1 V, J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
