- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
149

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Studier i fnord. gramm. 149

ghe till Swerige etc, under det att ^A-ljudet kvarstod i det
med fortis uttalade dragha etc. Det är emellertid självklart
att, sedan man av nokon hade i relativt oakcentuerad
ställning fått noghon, detta noghon akcentuerades dels med fortis,
dels utan fortis. Blott när noghon saknade fortis, blev det
nogon, men när noghon hade fortis, kvarstod naturligtvis (tills
vidare) dess gh liksom i dragha etc. och övergick till g först
samtidigt med den i nysv. inträdande allmänna
ljudutvecklingen gh ;> g.

I Olaus Petri’s Svenska krönika (s. 1—10) finner man
väsentligen samma regel tillämpad som i Kristoffers landslag,
dock ej fullt konsekvent.

Överensstämmande med regeln möter merendels g i
adjektiv på 4gj 4ig och adverb på 4iga, t. ex. ewiga (1, 5) *),
plumpachtiga (6, 2), weldiga (6, 9), beJiendiga (6, 20),
sornb-lige (9, 33; 10, 5), lyckosameliga (1, 10), skadeligit (1, 15),
farligast (3, 26), naturligitt (2, 35) etc. etc. (sällan en sådan
form som manligha 5, 18) — vidare warnagel (1, 9), anslag
(1, 10), örlig (1, 21; 27; 2, 16; men örligh 2, 5; 3, 23),
Swerige (ofta, t. ex. 2, 28; 7, 25; 8, 12 etc). I ord sådana
som ostadigheet (3, 25), rooligheet (2, 9) etc. återgiver
skrivningen med gh uttalet palatal explosiva med efterföljande
Ä-ljud.

Däremot t. ex. mogha, pläghar, eeghen, noogh, fögho,
saghor, betygha, slogho, öghonen.

Undantagen från regeln äro få. Så t. ex. blott en gång
plägar’, en gång pläga och en gång plägade, men 6 ggr plär
ghar, 5 ggr pläghade, 2 ggr plägha.

Skrivningen säger (7, 16) överensstämmer med siger i
Kr.LL., under det att den hos Olaus Petri vanliga formen
noghon (4, 23), noghor (3, 5), noghot (3, 4 etc.) med gh
förklaras därav, att noghon ofta erhöll fortis; jm£ straxt ovan.

*) Första talet angiver sida, det andra rad i Klemmings upplaga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free