- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
121

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Studier i fnord. gramm. 121

formen i relativt oakcentuerad ställning (jmf. *ent > et av
em) *hat. Detta *hat kan möjligen under formen at delvis
föreligga i konj. at och möjligen även i bygdemålens at "det";
det begynnande A- förlorades nämligen i midljud i
sammanställningar sådana som bap-(h)aty sagt-(h)at etc. I relativt
oakcentuerad ställning åter borde det urgenn. *A^w- bli nord. Aæw-,
och^ detta kan möjligen föreligga i fsv. -en (i rœtte vppen etc),
(h)œn "han", fd. fsv. -etf, fd. hetl)} delvis även i fsv. œt, fgutn.
et "att". (I fornartade finska bygdemål finnes he "det"; men det,
liksom fd. hety kan väl i sen tid ha fått A- på analogisk väg.)
Det begynnande Ä- i -en etc. kan ha förlorats liksom i (h)at.

Den i dat. sg. neutr. mötande formen fsv. pe (t. ex. i
pe rnere = py mere) synes böra identifieras med got. pl
(indo-eur. instrum. *tê)y d. v. s. att fsv. J>e är den oakcentuerade
formen.

På likartat sätt kan den fsv. ack. sg. fem. pœ, pe utgöra
den relativt oakcentuerade formen i förhållande till ack. sg.
fem. pä, i fall nämligen Bugges förmodan (i Norges Indskrifter
I, 81), att ack. pä utgått från ett urspr. Hem, är riktig.
Denna B:s mening synes mig dock vara oviss. Bremer anser
i Beitr. XI, 31 det sällsynta isl. per "där" ha uppstått av
germ. pœr i oakcentuerad ställning.

Då man finner skrivning dels med œ7 dels med e i dessa
ord, så kan detta mången gång bero därpå, att i de i fråga
varande urkundernas språk kort œ- och kort e-ljud
sammanfallit och därför betecknades så väl med æ som med e; jmf.
att germ. ê i de flästa fsv. urkunder betecknas med œ eller e
utan fast regel. Men växlingen œ : e kan även fattas på
följande sätt. I oakcentuerad ställning kvarstod, som nämnt,
germ. œ som œ (?hœn-)) under det att det i akcentuerad
ställning blev a (*hän-). Senare användes i sin ordning
*hœn- dels i akcentuerad, dels i relativt oakcentuerad ställ-

*) Ett ungt exempel på het som wdet som" i Kalkars ordbog II, 235
sp. 1 r. 6.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free