Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 Hjelmqvist: Anm. till Atlamál.
"eftersom det ju är bestämdt att (vi skola) fara". Det är ej
blott hans beslut, nej, det är ödets.
I min förmodan, att hans ord böra tolkas så, styrkes
jag på det kraftigaste af Völsungasagans motsvarande
framställning (Bugges uppl. s. 171). Enligt denna säger
Gunnar: Vant gerist nu at rátfa ok má ekki for (fast sitt
alar-lag, en eigi ulikt, at vér ver&urn skammœir. "Svårt blir det
nu att råda och ingen varelse kan undgå sin af skickeisen
bestämda död, men icke är det osannolikt, att vi blifva
kort-lifvade".
Här motsvarar aldrlag Atlamáls furfta. Enligt
Fritz-ner2 betyder aldrlag på en gång "Menneskets beskikkede
Livsvilkaar" och "Livsende, Dod". Här tyckes det med afsikt
vara valdt för att beteckna den af ödet fastställda
lifs-gränsen.
Den fatalistiska syn på lifvet, som var Nordborna egen,
framträder här såväl i Eddasången som i sagan. Det är
samma världsåskådning, som präglar Gudruns ord (Atlamál
str. 48):
Skopom vipr manngi
"Ingen rår på ödet".
I metriskt afseende är versen
forfrumka furtfu
fullkomligt regelmässig, en representant för den verstyp, som
af Sievers betecknas A* 2, se Altgermanische Metrik s. 60,
s. 76 f.
3.
Det berättas i Atlamál (Bugges ed. strof 37), att
Gunnar och Högne på sin fárd till Atle åtföljdes utom af
huskarlar äfven af Högnes båda söner Snœvarr och Sölarr samt
af Orkning, som säges vara en broder till Högnes gemål
Kostbera eller Bera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
