- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
108

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

Hjelmqvist: Anm. till Atlamál.

Hildebrand har (Eddauppl. s. 275) behållit po och
(s. 273) anmärkt, att bortrödjandet af de — låt vara fåtaliga
— verser i Atlamál, som sluta på betonad stafvelse, är allt
för vågadt.

Äfven Finnur Jönsson (Eddalieder II, s. 85) har
bibehållit po. Rask läser mot handskriften pá, hvilket ej
förminskar svårigheterna (mer än så till vida, att po ej
upprepas).

Slutligen har Vigfusson (Corpus Pœticum Boreale I,
s. 335) företagit en ändring af texten: han insätter feigtf i
stället för for po och öfversätter Yorcfumka feigft" med Ve
cannot escape our doom."

Helt säkert har Vigfussons fina poetiska sinne ledt
honom på rätt spår, då han fann sig föranlåten att insätta
ett ord, som syftade på Niflungarnes af ödet bestämda
undergång, i stället för det tämligen platta och intetsägande
fyr = färd.

Emellertid kommer genom Vigfussons emendation
versen att bestå af endast 4 stafvelser, något som strider mot
lagarna för málaháttr. Fyrastafviga verser förekomma väl
någon gång ’), men till ett så ringa antal, att man ej äger
rätt att förändra en vers, som enligt texten är femstafvig, till
fyrastafvig.

Af metriska skäl är också ändringen af po till pessa
föga tilltalande; genom den skulle versen erhålla en
öfver-skjutande stafvelse, utan att denna stafvelse inginge som del
i en "upplösning". Granskar man de "sexledade" verser, som
enligt Sieve^s (Altgermanische Metrik s. 78) förekomma i
Atlamál — de äro ganska få till antalet —, skall man ej
finna någon, som till sin byggnad fullt liknar den föreslagna
versen:

for&utnka fyr pessa.

’) Sievers, Altgermanische Metrik s. 72.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free