Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johansson: Anmälan.
99
Lit. prat. 160 anm., Bojunga IP. II, 184 ff., ref. GGA. 1891,
757 ff. Viktigast torde i detta hänseende Hirts pä
Bezzênberger-Fortunatov-Hansens upptäckt om befintligheten af jämn och
cir-kumflekterad aksentart redan i indoeuropeisk tid stödda
undersökningar vara, om också flera af hans påståenden äro högst tvifvelaktiga,
i hvarje fall stödda pà ett otillräckligt, delvis missförstàdt material.
Sä mycket är enligt min mening säkert att hufvudsynpunkterna i
Hirts framställning äro riktiga och göra Jellineks utredning onödig
eller ohållbar, hvad rör länga slutljudsvokaler med eller utan
efterföljande konsonant. Redan förut har det varit anmärkt att det
berodde närmast på om slutstafvelsen i germansk tid uppbar
hufvudtonen, ej i främsta rummet om den var skyddad af
efterföljande konsonant eller ikke, huru den kom att utveckla sig i
germansk tid (jfr ref. BB. XVI, 146 ff.). Denna synpunkt har i
förening med synpunkten om olika arter af accent genomförts af Hirt
och det är enligt min mening hans stora förtjenst.
Det ofvan sagda beträffar nu hufvudsakligen de båda (eller
t. o. m. de tre) första kapitlen af Jellineks arbete.
I. Capitel. Das vokalische auslautsgesetz omfattar 1. Die
schick-sale auslautender langer vokale. Förtjenstfull är i denna
framställning resumén och kritiken af de före J. framstälda teorierna angående
det germanska slutljudet. Specielt lycklig är kritiken af Mahlow’s
L. v. framstälda åsikter. — 2. Die schicksale auslautender kurzer
vokale är den i formelt hänseende bästa delen af J:s arbete. Äfven
med afseende på tvistefrågan om tillvaron af urgermansk
apokoperings-lag synes J. intaga en riktig ståndpunkt, då han i likhet med
Brug-mann Grdr. I, § 659 anm. förnekar densamma. Följaktligen
betraktas (s. 17—50) synkoperingar och apokoperingar under de
särskilda spràkafdelningarnas synpunkt (gotiska, nordiska och
vestger-manska språk).
II. Capitel. Die schicksale langer urspriinglich durch dental
gedeckter vokale (s. 60-71). Här är framför allt att framhålla
Jellineks mening att i urgerm. tid ännu dental efter lång vokal var
bevarad, emedan den efter all sannolikhet är oriktig och hela
företeelsen att bedöma i anslutning till läran om olika accenter. Specielt
äro de i anslutning till fht. nefo, aisl. nefi o. s. v. i förhållande till
en indoeurop. grundform. *nepot- förda resonemangen förfelade, jfr
t. ex. Hirt IF. I, 201 o. a. — På grund af samma synpunkter måste
man fålla ett dylikt omdöme om
Cap. III. Der nominativ singularis der n-stämme (s. 74—94), der
dock redogörelsen för flexionen af de främmande egennamnen i
goti-skan (s. 76-84) är särdeles förtjenstfull.
Cap. IV. Gerinanische conjunktive (s. 94—105). I detta kapitel
söker J. förklara de got. konj.-formerna på -au (bairau, atsteigadau,
-ndau, haitaidau o. s. v.). Efter ett något oöfversiktligt hållet
referat af hittills framkomna förklaringsförsök söker han göra antagligt,
att vi ha att utgå från mediala konjunktiver, till hvilka tillagts den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
