Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: ZJ-omljudet. 353
(Island och åtminstone vissa trakter av Norge1)), t. ex. isl. prvar
(pl. av Qr ’pu’)- Däremot har i de östnord, riksspråken enkelt
rø-omljud icke värkats av kvarstående w.
till följe av runinskrifternas ringa ordförråd är det vanskligt
att från dylika anföra talrika exempel, som visa, att en och samma
inskrift har omljud framför förlorat w eller w, men saknar omljud
framför kvarstående w.
Ett dylikt utgör dock den ovan s. 347 omtalade
Högstens-inskriften. Här har man nämligen uifostr (< -fastun) men däremot
aluiR (isl. Qlvir) utan yngre ^-omljud (ävensom salu och fatuR utan
yngre ^-omljud). - I många andra runinskrifter möter a framför
kvarstående w. Blott ett par exempel. En sten i Ed (Ant. Tidskr.
X, 84) har rahnualtr (= Eagnwáldr) två gånger och fastui (== Fastwl
eller Fastwe). På Ekestenen (Dybeck föl. I, 209) finner man ansuar
(jmf. s. 304 not 2) och hakua (=* haggwa med ännu icke
genomfort kombinerat omljud); å samma sten faþur.
Emellertid har Söderberg: [7-omlj. 64 ff. å daga lagt, att man
havt två perioder för det enkla w-omljudet liksom för dét enkla
tø-omljudet, samt att det enkla yngre w-omljudet (värkat av
kvarstående w) icke inträtt i de östnord, riksspråken 2).
Hänvisande till denna framställning, meddelar jag blott en
sammanställning av några få exempel:
Östnord, ord med äldre w-omljud, värkat av förlorat w: sv.
skrock (isl. sJcrpTc <: *sJcrakwa), fsv. lyng (isl. lyng) - fsv. fd. hør
(isl. Jigrr <: *harwa,R) - fsv. myrJcer (isl. myr Jer) - fsv, øx, da. øxe
(isl. øx) - fsv. gør (isl. gprr < *garwaR).
Däremot:
Isl. vpþvi: fsv. vaþwe’y isl. stpþva : fsv. staþwa (verb); isl.
npkkvipr : fsv. naJcwiþer; isl. gprva (ack. sg. fem. av ggrr) : fsv.
garfwä (= garwa; Hels.L. M. 7 pr.; jmf. i Västerbottensmålet garv
"djärv, tidigt försigkommen"); isl. gr pl. pryar: fsv. arf, arwa
(gen. pl.), arwa-sJcut-, fsv. Tnarf f., Jiarwa kiælke, harwer m., harwa
(verb), jmf. eng. harrow (fsv. hørf har omljud från nom. *har(w)u
;> *hør); nysv. sparv, sparvar;
isl. UQlvi: fsv. Salwe; isl. Qlvir : fsv. Alwir; isl. EQgnvaldr :
fsv. Bagnvalder; fsv. Arnviþer, fd. Arnwifh; fsv. Andvidh,
Brand-vidhy Fastvidh, Gagnvidh.
Kombinerat yngre ^-omljud har däremot inträtt även i sådana
trakter, där kvarstående w icke värkat enkelt w-omljud. Om olika
fall av kombinerat w-omljud i fsv. rspr. se ovan. Om twiswar ;>
t(w)yswar etc. s. 297; om de sannolika utvecklingarna haggwa >
hogøwa etc., triggwan :> tryggwan etc. s. 292.
Innan jag slutar denna uppsats, m^ ännu ett nämnas.
Docenten Wadstein, som synes vara en vän av diskussion, kommer må-
*) T. ex. i Ol. H. S. har kvarstående w men ej kvarstående u värkat
yngre enkelt omljud.
2) Härmed vill jag icke bestrida möjligheten av att dialektiskt
kvarstående w värkat enkelt omljud i de östnord, språken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
