Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: *7-omljudet. 309
stått av * Harund, bekräftas enligt honom av det fno. ortnamnet
Hämnd (af Petersens’ uppl. av Jomsvikingasaga 1882, s. 108) samt
av några med Harund, Hprund sammansatta fno. ortnamn. Förstår
jag honom rätt, skulle det fsv. ortnamnet Hørund och det fno.
ortnamnet Harund vara identiska med det isl. hprund "kött" och
väsentligen med det fsv. "horandh". Jag betvivlar högeligen, att
W. övertygar mången filolog om att dessa ortnamn betytt "kött",
och till denna betydelse av ortnamn har han icke framdragit någon
parallel. (Sammansatta nysv. ortnamn börjande på Mtt-
förekomma däremot.) Och så mycket mindre torde mången finna
denna etymologi akceptabel, som en annan erbjuder sig av sig själv.
Bugge har i Arkiv N. P. II, 243 visat, att man i Norden eger
namn på öar och andra orter, avledda med ändelsen -und, samt att
dylika önamn ofta äro avledda av växtnamn (trädnamn), t. ex.
Eikund, nyno. Asponn (= isl. *0spund). I överensstämmelse
härmed ser jag i fno. Harund (det anförda fno. Hannd var namn på
en ö), fsv. Hørund en avledning på -und av växtnamnet isl. hørr
"lin", urnord. *harwaR (wa-stam). Av *Harwund- blev på vanligt
sätt genom förlusten av w framför u Harund-. Då det fsv.
ortnamnet Hørund uppvisats blott från sådana bygder, där (enligt
Lundell: De svenska folkmålens frändskaper) norrländska mål talas,
och då jag framhållit, att man i vissa trakter av Norrland har även
det yngre tø-omljudet (jmf. s. 292), så bevisar detta Hønmd intet
mot min uppfattning av w-ornljudet, även om här föreligger ett
exempel på yngre ^-omljud (jmf. vidare nedan). Men detta är
ovisst. Då man alltjämt kände samhörigheten mellan hør "lin"
(med äldre ^-omljud) och det därav avledda Harund, så har ø-ljudet
kunnat överföras från det förra till det senare ordet.
Vidare åberopar sig W., för att stödja det diskuterade
’horandh’ "kött", på det av Nielsen upptagna personnamnet Harand.
Huru ytterst tvivelaktigt ett dylikt namn är, inses redan därav,
att Nielsen själv som uppslagsord upptar (icke Harand utan)
"Ha-randi(?), Harundfi)" med frågetecken efter båda formerna. Som
exempel på namnet upptar han blott det relativt unga ortnamnet
Har(r)endorp (15. årh.), Harndrup} hvarav alldeles icke framgår,
hvilken vokal personnamnet ursprungligen havt i
avledningsändel-sen, samt från Reichenauer-nekrologiet Harand. Men då det där
finnes blott på ett enda ställe, kan det allt för väl bero på att
den utlänning, som upptecknat namnet, missuppfattat det ytterst
vanliga Harald såsom Harand. Men även om personnamnet
Harand existerat, så betvivlar jag, att mången däri vill se ett ord
med betydelsen "kött", och detta skulle hava varit namnets
betydelse för att det skulle ha kunnat å daga lägga (såsom W. önskar),
att man egt till isl. hprund "kött" en sidoform *harand.
Jag anser mig därför berättigad upprepa mina i CT-omlj. 12
framställda anmärkningar mot W:s försök att bygga något på det
en gång antecknade horandh. Han blir därigenom nödsakad
antaga "1) att man haft ett fsv. *horund, som ingenstädes [natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
