Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: tr-omljudet. 301
enda exempel, i hvilket au användes för att uttrycka p *). Då man
nu har åtskilliga gånger AugJimund-, tre gånger i samma urkund
laughumen och dessutom Flaughu, alla skrivna med au, men då au
möter Nött framför gJi, så måste man draga den slutsatsen, att den
Ijudafíektion (kombinerade omljud), som dessa skrivningar vilja
uttrycka, och som värkades på ett a av omedelbart följande gh och
u i förening, var vid denna tid något annat än ljudet p i fsv.
’bolker^ isl. IplJcr vid här i fråga varande tid, d. v. s. under fsv.
literaturspråkets tid. Snarast uttrycker väl skrivningen med au i
Aughmund- etc. ett ä-ljud med ett kort efterslag av u (AugJimund-).
Senare synes detta i viss mån diftongiska ljud (i någon eller några
trakter) hava fullt monoftongiserats, att dömma av den en gång av
W. anförda skrivningen Ogmund samt möjligen av det ovan
diskuterade ortnamnet Ågerstad 2).
Icke häller har W. tf-omlj. 6 rätt i att auffJi- i AugJimund-,
laugJiumen "icke kan bero på någon dialektisk utveckling". Om
denna utveckling icke var blott dialektisk, skulle den naturligtvis
tillhöra rspr. Men att detta icke var fallet, lar oss ju t. ex. vårt
nuvarande lagom, hvars sammanhang med lag språkmedvetandet ej
längre känner, och som alltså är en väsentligen s. k. isolerad form.
Men trots det fsv. dialektiska laugliumen (dat. pl. av lagli) ha vi
nu blott lagom (ej *laugom eller *logom). På liknande sätt ha vi t. ex.
nysv. pl. sagor (av saga). Att i fråga varande ljudutveckling blott
var dialektisk, bekräftas därav, att ehuru skrivningen
Aug(h)mund-flera gånger anträffats från vissa landskap, Aghmund- dock alldeles
obetingat är den normala formen; jmf. t. ex. Lundgren:
Personnamn 9 3).
5) Det är, såsom jag i Z7-omlj. 13 framhållit, möjligt, att
även i da. vugge en art kombinerat ^-omljud föreligger. W. har
nämligen i sin uppsats ?7-omlj. 8 icke fullt exakt refererat mina
uttalanden om da. vugge. Såsom jag anf. st. visat, kan övergången
vag g æ > vugge bero därpå, att v föregick och gg efterföljde a. Då
v föregick och Jc efterföljde a, blev a till å (vákce > vaage etc.);
men när gg efterföljde a} gick labialiseringen ett steg längre,
och a (o) blev u: vugge. Jmf. att på likartat sätt Q blev u
framför det starkt labiala gg i da. hpgga ;> liugge, dpgg ’j> dug
etc. (Kock: Fsv. ljudlära II, 477, Arkiv N. F. I, 96). Om
utvecklingen varit denna, föreligger i vugge intet kombinerat omljud.
*) I Med. dikter 89 r. 172 möter ett laugJi "lag", men såsom utgivaren
s. 74 nämner, innehåller i fråga varande dikt norska former. En dylik är
även detta laugh.
2) Härmed bestrides icke, att under en tidigare period *balkuR givit
*baulkR (senare ðpZ/cr), hvars au på sin tid kan hava varit identiskt med
det ljud, som au representerar i AugJimund- etc.
3) Ovisst är. om -agTi- dialektiskt övergått till -augJi- även framför
följande w. Obs. dock det en gång mötande (jraungqwiddetørp, om detta
(såsom Lundgren: Personnamn 60 synes antaga) är sammansatt med
Gaghn-wißer, Gragnvidh. Ovisst är ock, om ett vilkor för utvecklingen -agh- ^>
-aug n- varit, att det följande u (w) havt en starkare akcent än svag le vis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
