Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: *7-omljudet, 291
Då jag således i C/"-omlj. (1891) avhandlade "kombinerat
u-omljud" i ord sådana som bisJcup > byskup, biJcJciu >> byhMu,
mik-lu(m) > myTdu(m), *wimumaþer > ymumaþer, *swistur > systur etc.
samt vidare i ord sådana som *wäru > voro etc., så var det namnet,
som var en nyhet; om dessa ljudlagar hade jag redan förut
uttalat mig.
Emellertid framhöll jag i ?7-omlj. (alltså efter publicerandet
av Horn. Ij.), att kombinerat ^-omljud, framkallat på långt a genom
nasaliteten i förbindelse med följande u, föreligger även i de av W.
i Horn. Ij. nämnda honom, Om^mdus och möjligen i det av honom i
Horn. Ij. nämnda namnet Mogens, samt dessutom att måhända
ljudförbindelsen ggw framkallat kombinerat omljud dels i sv. dugg,
rugg, fsv. hogga, hugga, da. lug, dels i fsv. trygger, stygger, sv.
skygg.
I Horn. Ij. hade W. icke uttalat någon mening om att gg
särskilt skulle kunna tillsamman med w värka omljud.
Med åsikten om det kombinerade tø-omljudet i honom,
Omun-dus (och Mogens] förhåller det sig på följande sätt. Först har
Falk i Arkiv N. F. II, 114 fi’, ådagalagt "overgang af nasalt Q til ó i
stavelser med hovedtone". Senare har W. i Horn. Ij. s. 66 ff.
behandlat denna ljudutveckling. Falk och W. fatta emellertid
förhållandet så, att i t. ex. honom det äldre *hänum gav hønum genom
det vanliga av kvarstående u ensamt framkallade omljudet; först
senare, mena de, spelade nasaliteten någon roll, i det att det på
detta satt uppkomna p övergick till o, emedan detta Q var
nasa-lerat. Så vitt jag riktigt förstått W. i denna puxikt, föreligger
således enligt hans mening icke något kombinerat ^-omljud i
honom, men i ?7-omlj. s. 6 har jag emellertid citerat så väl Falk som
W. Jag åter anser ett kombinerat ^-omljud här föreligga. Såsom
jag i Z7-omlj, s. 6 med noten 2 påpekat, beror hela
ljudutvecklingen från hänum till honum på s am v är kan av det kvarstående
u med rotvokalens nasalitet, men såsom jag i noten anf. st. särskilt
framhåller, bestrider jag "naturligtvis ej, att vid utvecklingen . . .
hänum :> honum etc. rotvokalen kan hava passerat ett
mellanstadium, som låg nära eller sammanföll med ljudet Q i subst. $ etc.1)".
Enligt min uppfattning har alltså så väl utvecklingen hänum :>
hønum som ock den senare utvecklingen hpnum > honum
framkallats av nasaliteten och u i förening. Jag återkommer nedan
till denna fråga vid granskningen av de i Olaf helges mindre saga
uppvisade omljudda formerna.
*) Det är därför knappast exakt, då W. i tf-omlj. s. 5 noten l anmärker,
att jag i Z7-omlj. s. 6, 7 anser, att det ej skulle "funnits någon hvilopunkt p
mellan ä ock ö" vid övergången väru ;> voro, hänum ;> honum. Liksom vid
utvecklingen hänum > honum bestrider jag ej, att vid utvecklingen väru ;>
voro ett mellanstadium vg’ru passerats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
