Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av «Udvalg af Oldnordiske Skjaldekvad med anmærkninger ved Konráð Gíslason» (Theodor Hjelmqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Hjelmqvist: Anmälan.
emendation, som han gjort i sin afhandling "Om helrim",
sedermera fått handskriftligt stöd. (Se Sk., s. 111.)
Äfven vid sina tolkningar och förklaringar röjer författaren
samma prisvärda försiktighet. Måhända kan han ej helt och hållet
frikännas från en viss bundenhet i omdömet, som hindrar honom
att godkänna ovanliga eller tämligen enastående uttryckssätt i det
poetiska språket.
I likhet med D:r Falk (Arkiv V, s. 274) anser Gíslason átt valr
i en kenning, som betecknar skepp, är namnet på Vesterns berömda
häst och ej gärna kan vara = accipiter (Sk., s. 123). Att denna
kenning skulle syfta på skeppets snabbhet och likheten mellan
vingar och segel, "turde . . . være speciosius quam verius".
Emellertid torde, medgifvet att valr ursprungligen är namnet
en häst *), det i alla fall icke vara något sällsamt, om skeppet
?ör nordbornas fantasi framkallade bilden af en snabbt framilande
fågel. I andra germanfolks poesi förekommer, såsom annorstädes
blifvit framhållet2), denna jämförelse. Gíslason själf uppfattar
ken-ningarna Gautreks svanr och Gestils álpt såsom benämningar på
skepp (Sk., s. 149). Här må erinras om ett ställe i en ung saga:
"þvíat svá foro sJcip þeirra, sem fugl flýgi" (Ingwars Saga, utg. af
Brocman, s. 18, Antiquités Eusses II, s. 152). Det är icke
besynnerligt, om ett valr eller annat fogelnamn framkallat hos
läsaren eller åhöraren bilden af en fogel, äfven om den i
mytologien bevandrade skalden afsett en benämning på någon af sagans
hästar. Kanske valde han sitt uttryck just på grund af dess
dubbeltydighet, som tillät honom att till ett helt sammansmälta en
mytologisk och en fysisk kenning.
Med Gislasons försiktigt granskande omdöme står i nära
samband den pietet mot föregående forskare, den motvilja mot
polemik, som utmärkte honom. Den förstnämnda egenskapen framträder
särskildt i hans förhållande till Egilsson (se Sk., s. 76, s. 119);
den sistnämnda röjer sig i hans bemötande af meningar, som strida
mot hans egna 3).
Det känns motbjudande att framställa några kritiska
anmärkningar mot detaljer uti Gislasons värdefulla arbete. Det är också
till en viss grad öfverflödigt, eftersom redan utgifvaren påpekat
åtskilliga saker i fråga om beteckningssätt och iakttagande af
metrikens lagar, som måste framkalla opposition 4). Vidare har D:r
Falk i Nordisk Tidsskrift for Filologi, Tredie Række I, s. 131 ff.
ägnat verket en omsorgsfull och innehållsrik granskning, som
särskildt tagit hänsyn till rent språkliga frågor.
Här må först påpekas önskvärdheten däraf, att det vid
framläggandet af texten blifvit rätt klart angifvet, hvad som verkligen
*) Genom detta namn har man måhända velat framhålla hans
snabbhet; jfr Cederschiölds inledning till Fornsögur Suðrlanda, s. XXVIII. 2) Se
anmälarens afhandling Naturskildringarna i den norröna diktningen, s. 103.
3) Se t. ex. hans behandling af J>joþolfr enn hvinverske v. 12, Sk., s. 49;
indirekt mot Hoffory. 4) Se Finnur Jónssons Indledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
