Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. I-omljud i kort rotstavelse, följd av -iR-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Språkhist. bidrag. 263
Med min uppfattning äro även presensformerna i sg. av
vokalförändrande svaga verb ljudlagsenliga: isl. herr, fsv.
bær (av beria, pret. "barpd), isl. krefr, fsv. kræver (av kreßa,
pret. krafpá); isl. flytr, fsv. flyter (av fly tia, pret. flutta), isl.
%/r, fsv. %/ (av Jiylia, pret. Aw^a) etc. etc., och man har
intet skäl att med Noreen i Pauls Grundriss Is. 514 §229
fatta dylika normala former såsom senare analogi-bildningar
efter pl. lerium, beria etc. och däremot de sällsynta fsv.
kväver (av kvæfia), lägger (av lceggia), dval (av dvælia)
såsom uråldriga ljudlagsenliga former. Att en dylik mening
ej är hållbar, torde framgå av förhållandet i den älsta isl.
Yore dessa former gamla, borde man vänta, att särskilt i
det älsta språket möta dem, och således särskilt i den älsta
isl., hvilken i allmänhet har en ålderdomligare prägel än fsv.
Emellertid visar en granskning av L. Larssons Ordförrådet,
att från den älsta isl. ingen dylik omljudd form med
säkerhet påvisats. Alla de talrika verben med e i infinitivus
(/rama, glepia, gremia, leggia etc. etc.) hava alltid e även i
sing, presens: fremr, glepr, gremr, leggr etc. etc., och på
enahanda sätt hava verben med y i infinitivus (rymia, spyria,
stypia, hyggiaj y även i sing, pres.: rymr, spy R, stypr, hyggr.
Då Elucidarius mycket ofta såsom en grafisk variant till y
använder v (t. ex. levsa för leysa, stvrer för styrer, bvggver
för byggver, dvrp för dyrp etc.; jmf. Aarbøger 1858 s. 54
noten 2), så äro naturligtvis de hvardera en gång i denna
skrift mötande spvrk, stvpr att uppfatta i överensstämmelse
härmed. Och då även i andra gamla isl. handskrifter v,
såsom det vill synas, stundom användes såsom en mindre
noggrann beteckning för ^/-Ijud, så t. ex. i Stockh. Horn.
naupsvn (l gång) för naupsyn etc. (Wisén: Homiliubok s.
YIII); i Cod. AM. 645 svnde f. sýnde, oskvnseme f.
oskyn-seme etc. (L. Larsson: Isl. handskriften n:o 645 4:o s. L);
så torde det vara otvivelaktigt, att det en gång i Stockh.
Horn. mötande JIVGR och det en gång i Cod. 645 anträffade
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI VIII, NY FÖLJD IV, 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
