Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av 'Håndskriftet Nr. 2365 4:to (Codex regius af den ældre Edda). Udgivet ved Ludv. F. A. Wimmer og Finnur Jónsson'. Af Gustaf Cederschiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cederschiöld: Anmälan. 191
framträda med så stark åtskillnad som i originalet, äfvensom att
fläckar lättare kunna sammanblandas med skrifttecken. 2:o Då
skrynklor eller veck, ripor och rispor i fotografien förlora sin
karaktär af upphöjningar eller fördjupningar samt framträda endast
såsom streck, kunna de stundom icke skiljas från penndrag,, i
synnerhet längd- och bindeteckeu. 3:o Fotografien erbjuder icke som
handskriften tillfälle att med vatten eller kemiska medel göra
svartnade eller utplånade ställen för ögonblicket tydligare.
Det vore dock mycket obefogadt att på grund af dylika
ofullkomligheter utdöma fotografiska afbildningar af handskrifter såsom
värdelösa. Ty dels kan god korrekturläsning och retuschering
afhjälpa somlig otydlighet, dels blir det endast på ett jämförelsevis
ringa antal ställen de återstående ofullkoinligheterna komma att
vålla olägenhet, dels angå de oftast saker af jämförelsevis
underordnad vikt; det senare är fallet med längd- och bindetecknen,
hvilka ju de flesta gamla skrifvare - äfven den, som skrifvit
ifrågavarande Codex Regius - ganska godtyckligt utsätta eller
utelemna. I allmänhet, kan man påstå, gifver den fotografiska bilden
oss godt besked om hvad som står att läsa i membranen.
Faksimilet kan därigenom blifva en ganska brukbar ersättning för
originalet, både då man vill kontrollera en utgifvares åtgöranden och
då man, vid konjekturer om skriffel, har att taga vederbörlig
hänsyn till de rent grafiska förhållandena. Men ej blott för den
erfarnare vetenskapsmannen utgör faksimilet ett viktigt hjälpmedel.,
äfven för nybörjaren i handskriftstudier blir det synnerligen
värdefullt. Som förberedelse till läsning af handskrifterna själfva har
han hittills haft endast ett ringa antal faksimil att tillgå och bland
dem intet så omfångsrikt, så pålitligt och till innehållet så
intressant som detta.
Både nybörjaren och den öfvade handskriftkännaren skulle
emellertid ofta - om än på olika sätt - råka i förlägenhet vid
läsningen af faksimilet, så framt icke utgifvarne låtit det åtföljas
af den mästerliga bearbetning, som föreligger il) transskription
med vanliga typer och de upplösta förkortningarna betecknade
medelst kursivstil, hvilken transskription sida för sida och rad för
rad är ställd midtemot det motsvarande i faksimilet; 2)
anmärkningar, och 3) inledning.
Det lönar mödan att taga kännedom af denna bearbetning.
Träffar man hädanefter någon, som slår omkring sig med fåvitskt tal
om att "handskriftutgifning är den lättaste sak i världen, ett rent
mekaniskt göra, som bara fordrar flit och litet påpasslighet,
därmed visar man ingen vetenskaplig begåfning", m. m., m. m.,
–då kan man uppmana honom att studera Wimmers och Finnur
Jónssons eddaupplaga eller åtminstone läsa igenom inledningen till
denna bok. Där får han se, att handskriftutgifning, äfven då den
inskränkes till diplomatiskt aftryckande af en enda handskrift,
kräfver en strängt vetenskaplig metod och ställer stora fordringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
