Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av 'Der Ljóþaháttr. Eine metrische Untersuchung von Andreas Heusler'. Af Theodor Wisén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
versrader. Genom detta förhållande förklaras möjligheten af de
ofta långa upptakterne, som annars näppeligen skulle kunna
into-gas i något metriskt system. Såsom grundtyp för
Ijoctaháttrstroféns rhythmiska byggnad lemnas slutligen följande utkast: strofen
börjar utan upptakt; första takten har full taktform; i den andra
taktens första halft sänker sig stämman till den första
verscæsu-ren-j men i samma takts senare hälft börjar redan den
flerstaf-vige upptakt, som efterföljes af den tredje ictus, hufvudstafven.
Tredje takten har nästan alltid blott en enda ictus; fjärde takten
likaså, oftast med dämpad taktform. Därpå följer antingen efter
2/4 paus en upptaktslös kortvers, eller ock intränger från och med
den fjärde taktens senare hälft en flerstafvig upptakt, som inleder
kortversen och sträcker sig ända till dennas första rim staf. Den
senare halfstrofens byggna’d skiljer sig häri från, såsom redan
blifvit antydt, egentligen blott därigenom, att hon ej sällan inledes
med upptakt och oftare har endast en enda ictus i den första
takten. Den här antydda grundtypen blir naturligtvis på
mångahanda sätt modifierad, såsom synes af några vid bokens slut
fogade metriska schematiseringar af ett antal fullständiga strofer.
Heuslers skrift måste anses som ett synnerligen förtjenstfullt
arbete både med afseende på fastställandet af de principiella
synpunkter, som vid rhythmiska undersökningar af dylik art måste
göras gällande, och med hänsyn till den i detalj genomförda
undersökningen af ljóðaháttr versens vexlande rhythmiska beskaffenhet.
Båda afdelningarna af hans arbete äro värda allt beröm; de utmärka
sig för en klar uppfattning, ett noggrannt genomforskande af det
hithörande språkliga materialet och ett fint sinne för det
väsentliga hos rhythmen. Dessa förtjenster hos Heuslers arbete skola icke
förringas däraf, att invändningar visserligen kunna göras (och
redan blifvit gjorda) mot enstaka punkter i hans allmänna theori
om den forngermanska versbyggnaden, eller mot några af hans
speciella bestämmelser om Ijoctaháttrversens byggnad. Det
rhythmiska material, som dikter på detta versmått erbjuda, är visserligen
ännu icke till fullo ordnadt och grupperadt efter objektiva grunder;
många Ijoctaháttrversers schematisering beror ännu i allt för hög
grad på den subjektiva uppfattningen; men Heusler har fört oss ett
godt stycke på väg till det slutliga målet. Och han har framför
allt visat, att detta versmått, som öfverträffar alla andra
fornnordiska metra i rhythmisk formrikedom, icke kan förklaras ensamt
ur stafvelseräkningens nivellerande princip, utan att andra viktigare
faktorer måste tagas med i räkningen. Af alla dessa skäl måste
utan tvifvel Heuslers bok anses såsom den hittills bästa ledningen
för uppfattningen af detta metrum, hvars många svårigheter det,
såsom vi alla veta, icke lyckats någon föregående forskare att
tillfredsställande lösa.
Theodor Wisén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
