Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av «Beyging sterkra sagnorða í íslensku. Jón Þorkelsson hefir samið». Af Elis Wadstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utjivarnes företal s. XV), så har nog hds. också hnigdu i likhet
med Fm. VI. 172. 17 m. fl. st. (se Egilss.). i-vokalisasjonen här
styrkes ock av en annan omständighet. Ordet förekåmmer
nämligen i en dróttkvætt-var s med jämt nummer av följ. lydelse:
Sig tún j en slup hnigdu,
vari Siytún enligt assonansreglerna visar, att sista ordet har i i
rotstavelsen., Vad är då detta hnigctul Antingen får det anses
vara en svag farm av det här i fråga varande värbet, vars i då
skulle förklaras på samnia sätt som i i isl. stinga 1. fsv. stinker
m. fl. (se min Fno. horn. bokens ljudl. 151 not 1), äller ock ha vi
här ett annat värb: hníga. Det senare är så mycket sannolikare,,
som altern, svag böjn. ju är ganska vanlig inom l:sta
avjudsklas-sen, ock som man just har eks. på bruk av hníga i liknande fall
som här (jfr Egilss. lex. under hníga: "de navibus: skip hnigu um
log"}, varemot hnyggja icke har en betydelse, som järna passar på
detta ställe. Beträffande hnigdu i åvan anf. vars kann man nú vara
oviss, huruvida dess i är kart äller långt. Är dess i kart -
något som Sigtún synes antyda - så har detta <c í jenom
förkårt-ning framför 2 kons. (den svaga böj n. av hníga skulle då vara
ganska gammal); är dess i däremot långt (jenom analogi från inf.), så
föreligger antingen här ett eks. på helassonanser med vokaler av
olika längd (jfr Bråte, Metrik § 22 anm. 4) äller ock innehåller
Sigtun, tvärtemot vad man hittils ansett, också långt i.
hrinda. hr inder 2 sing. pres. ind; SE. II. 369. 15 anser förf.
vara = hrindr, men det känn ju äj vara något annat än en
bildning äfter 3:dje svaga konj., äfter vilken värbet enl. förf. s. 238,
239 altern, böjes i nyisl. - Hryndum Fas. II. 44. 6, l pl. imperat.
Med början av hr jodå slutar det sist utkåmna häftet av förfrs
arbete. När detta en gång föreligger färdigt, så är i ock med
detsamma en god del undanjord beträffande konstaterandet av,
vilka starka värbalfårmer som ejäntligen tillhöra fornisländskan,
ock vilka icke. Först sedan fullständiga redojörelser av liknande
art för alla ordklasser inom fornisl. blivit lemnade, kann man skriva
en pålitlig fornisl. fårmlära. I de hittils utarbetade hava nog -
något varpå i det föregående eksämpel lemnats - från den tid, då
forn- ock nyisländskan sammanslogos, åtsjilliga endast nyisl.
tillhörande farmer inkåmmit.
Uppsala i desämber 1890.
Elis Wadstein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
