Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nominalbildning. 143
Sannolikt beror emellertid -jfc-et på ett förgermanskt -§rø-, en
åsikt som Kauffmann P. B. B. XII. 523 hyser och stöder medelst
anförande af Anhaltdialektens Jcrä£e, f ht. cliräwa.
Af tydligen förnordisk upprinnelse äro:
froskr ’groda’ Fr.2 <: *fruþ-ka- jfr isl. frotfa Fr.2 (liksom - enligt
Noreen - sv. maskr <: *maþ-ka-j under det - enligt N. - isl. maþkr <c
*maþ-ik-). Se utförligt nedan.
ilJca Fr.2, gda. elJce : sy. Hier, f ht. ill-tiso; jfr vestphal. elk.
maþkr i äfven motsvarighet i Igt., ^ sv. mask : got. maþa.
Dessutom de kända gaukr (se Bugge P. B. B. XII. 424 och Noreen Urg.
judl. 142), haukr och falke (om hvars härledningar två förslagsmeningar
hos Kluge Et. Wb. Falke).
Speciellt nordiska djurnamn äro:
isl. frauke ’groda’, knappt med Fr.2 <c *frauþke, utan kanske <c
*fraw-uk- med samma afledning som i t. ex. gaukr, haukr, hvilket afljudsstadium
äfven i frauff(r) (= sv. diall, da. frö) <: *fraw-uþ-, där alltså dentalen vore
afledning (såsom t. ex. i isl. gjo-år : fsv. giu-s. K. F. Johansson Bezz. B.
XIII. 177 if.). Svagt afljudsstadium uppvisa isl. fro-åa, isl. froskr (<:
*fruþ-ka-) och ägs. /røgga, hvilket kan vara en utbildning af en stam
*fruwa-(> frog- analogt med de af Bugge P. B. B, XIII. 504 anförda fallen
-uw-;> -ug-*).
alka ’alka1.
dilkr ’diande unge’ Fr.2 : dia.
dopka ’en fågel’ Fr.2, ’tringa fusca’ Vgf., jfr (lékjar-)duftra ’samma
fågel* Vgf., doftr-kvisa.
jalkr = sv. diall. jälk ’häst’ ~ jal-da = sv. diall. jäl-da, jfr med afs.
på afl. frau-ff(r) och frau-ke ofvan.
fsv. make, no, maake, sv. mak ’mås’ : isl. má-r, sv. må-sej äfven här
föreligger möjligheten att k <r §w_t, ty jfr f ht. meh : ägs. mæv.
sv. diall. farke, färke ’gält’ Kz. 131J /^ färre, färre] far-galt - se § 72).
skörk m. ’hästkrake’ Éz. : adj. skör ’bräcklig’; denna etymologi anser
jag säker med ty. diall. falch ’ko’ : adj. fahl (Kluge Et. Wb.4 fahl) för
ögonen. Äfven för öfriga spec. nordiska gutturalutvidgningar af djurnamn
erbjuder ty. analogier t. ex. ty. mol-ch : mht. mol ’Eidechse’ (Kluge Et. Wb.4
Molch), frank, sperk : hty. Sperling (Kluge Et. Wb.4 Sperling).
skirka Bz. : nattskärra.
tosk m. ’groda’ Ez. : eng. töad (ägs. tååie} med annan vokalisation;
kanske anslutning till frosk, hvarför tala formerna trösk Rz., no. fransk,
trausk Aa.
ulk m. ’en fisk af släktet Cotta’, allmänt i södra Sverige Rz., som jag
tror : diall. ula ’börja att härskna, rutna’; jfr näml. benämningen rötsimpa
på samma fisk. Jämte detta ula i alla händelser västg. ulken ’multnad’ Bz. o.
no. nlJca f. ’muggenhed’ Aa.
nyisl. brunka, Ijoska, wúska, rauffka ’benämningar på märrar efter
färgen’ enl. Vgf.
*) G-eminatan i ägs. /røgga talar ingalunda mot min tolkning, om man
antar det vara en ’koseform’ till ett */ro§- (<c *fruw-) [såsom kanske ägs.
crabba till ett *krafi i f ht. krgbiz, se^Kluge Pauls Grundr. I. 398], eller med
Kauffmann P. B. B. XII. 521 bero på en speciellt västgermansk
konsonantförlängning fore -n-. Jfr vidare i?o§§«, sug£a. Ur -gj- har i alla händelser
icke geminatan uppstått - se Sievers Ägs. Gr. § 216 a. 2. Däremot skulle
ägs. frocca göra min förklaring om intet, men man kan väl med skäl med
Kluge P. B. B. IX. 167 fråga: "ist dies bezeugt?"
2) Möjligen -k- <:-%n~L, ty jfr f ht. farah, sv. diall. färg (= isl. *forgr),
dock foga sannolikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
