Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 2. Suffixet ja, jô och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nominalbildning. 25
þyrner ’törnbuske’: þorn d. s. o. ’törntagg’ v eg. ’det med taggar
försedda’.
vtäer ’pilträd’ : fht. wida f.
hlynr (jämte sv. diall. lönn <c *hlunr) pl. -ir är kanske däremot ej att
föra hit.
Slutligen må anföras, att Fr.2 jämte heile m. ’hjärna’ upptager formen
heiler m.
2) af adj. och småord afledda:
ender ’ände’ : pref. and - se § l och enne n. nedan.
viþer ’haf pret. : adj. viþr (anf. af Falk a. afh. s. 30.). Jfr got hwaiteis
’hvete’ /v hvitr (aflj.).
ß) Deverbativa nom. äg. ur poesien - se Falk a. afh. s. 30;
Schliiter s. 76 nämner några.
c) abstrakta.
Under denna rubrik vilja vi tillsammans behandla först och
främst åtskilliga Jcortstafviga (und. gnýr) med ungefär enahanda
bet. af ’buller, larm o. d/, ehuru de, såsom vi få se, ej eg. ha ett
enhetligt ursprung.
dynr (pl. -ir .- se dock nedan) sv. dön (~ dynJcr, dyntr, hvarom § 4).
glymr ’starkt ljud, klang’ (/x/ glumr n., väl ej s-stam, utan nybildning
på v. glumra, som är ett urg. iiitensivum på -aron).
gnyär ’brummande’ (<*> gnauft).
gnyr ’gny’.
gyss ’skratt’ (/^ gys n.).
hlymr ’klang, larm’ (~ hljómr m.).
hrytr ’snarkning’.
hvinr ’hvinande’,
krytr ’dæmpet Lyd, Murren?’ (/x/ krutr ’stoj’). Dessa från Fr.2
rymr ’rytande’.
stynr (pl. stynir) ’stönande’.
styrr (g. styrjar, styrs} ’tumult’ = lapp. sturje Thomsen s. 93.
ymr ’sorl’.
yss ’buller’.
þrymr ’buller’.
þyss ’tummel’.
þytr ’tjuf.
Af ofvanstående motsvaras dynr i ägs. af ^’a-stammen dyn(n)
Sievers Ägs. Gr. § 247, på grund af hvilken motsvarighet man
kanske ej med Noreen (Språkv. Sällsk. i Ups. förh. Sept. 82-Maj
85 s. 114) bör förklara ordet som -s-starn *), þrymr af ägs. þrymnt;
af hlymr fins gen. pl. hlymja Skírn. 14; drynr = got. drunjus 2).
Att de flästa öfriga också äro ja- eller ^Vstammar, ehuru inga
bevisande kasus påträffats (se Noreen Aisl.-anorw. Gr. § 279), är
åtminstone sannolikt (jfr Sievers P. B. B. V. 114) på grund dels af
*) Sv. dän n. betraktar jag som nybildning af v. dåna (jfr kall, drep)
(= isl. v. duna : dynja =» þruma : þrymja = gr. åQOcö : got. arjan, isl.
erja).
2) Detta är det enda säkert kända germ. verb. abstr. på -ju, ett suffix,
som har många utomgerm. motsvarigheter - se Brugmann Grundr. II. 299.
Med orätt anser Schliiter s. 34 det vara att uppfatta som en ’Entartung’ af
ja-suffixet. - Ett annat synes mig föreligga i ylr <: *ul-ju- = lappska
ul-ju- ’trübes und sehr heisses Wetter’. (K. B. Wiklund: Lule-lappisohes
Wörterbuch s. 163.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
